Visst är alpackor lätthanterliga! De är följsamma och icke-aggressiva, även om man tränger dem rätt hårt så verkar deras försvar vara att lägga sig ned och i värsta fall att spotta eller om man står alldeles bakom dem, sparka. Vill man flytta dem så driver man dem bara försiktigt framför sig, mycket lättare än att flytta många andra djurslag, som man måste "fånga" och leda.

Och visst kan man sätta på dem grimma, leda och gosa med dem, speciellt när man lärt känna dem och de förstått att man inte vill dem illa.  Men deras NATURLIGA sätt är att undvika närkontakt om de kan. Dock är de mycket nyfikna och vill gärna vara i närheten och SE vad som händer.  Så här gosiga kan de vara:

                  Junia Mannheimer med sin älskade Wakatay 

Med rätt handlag och mjukhet kan man hantera även skygga alpackor, här Julia Taylor-Browne med ett ungt sto som inte tränats mycket

My tar numera godis av alla besökare som uppträder lugnt och rätt, här Kicki, som fotade vår klickerträning häromdagen

Men - det är inte SJÄLVKLART att man närma sig en alpacka, speciellt inte om man är högljudd, flaxig eller hotfull. Det krävs en mycket ödmjuk inställning, och därför känns det som en otrolig ynnest att FÅ röra vid dem. Och jag skulle aldrig drömma om att låta barn RIDA PÅ DEM. Men därborta över Atlanten gör man ju allt möjligt konstigt. Inte alltid så eftersträvansvärt. 

Jag måste medge att när jag öppnar bloggen och ser 11 kommentarer, ja då fungerar det alldeles utmärkt som POSITIV FÖRSTÄRKNING för mig!!!!! Då känns det faktiskt roligare att göra inlägg än när man ropar i öknen...

Jo, de ägnar sig åt STUGSITTERI!

Men att de varit ute syns på spåren!

Vinter, snö och kyla...

- att behöva borsta fram bilen under snön

- och  KLONK  -att en jättefyllning = hela övre hörntanden  -plötsligt föll ut ur min mun igår kväll. Börjar jag ramla sönder helt nu???

Fick en fråga av Kim, huruvida alpackorna ägnade sig åt att klia varandra osv?

Nix, alpackor gillar INTE närkontakt, det må gälla människor eller flockmedlemmar. Enda närkontakten, mig veterligt, som alpackor har under sitt liv är mellan modern och fölet (stoet och crian heter det) och förstås när hingsten betäcker stoet, DÅ är det ju svårt att undvika viss kontakt.. *fniss*

OM en annan alpacka i flocken kommer alltför nära så är det ett tecken på respektlöshet, eller, det kan vara en som är högre i rang och som vill dominera (tillrättavisa) en annan alpacka.

Här är det Qatay som "invaderar Mys privata zon" och My är verkligt störd över det. Framhärdar Qatay så kan det här mycket väl leda till ömsesidigt spottande (första stridsnivån)

Just DÄRFÖR är det så himlastormande vansinnigt gudomligt att få beröra sin alpacka när den är HELT FRI och kan gå därifrån om den vill...  svårt att förstå för häst- och hundmänniskor som väl sällan upplever en sådan skygghet hos sina djur. Jag tyckte att det var helkonstigt i början. Men vilken träning i lugn och tålamod man får som alpackaägare!

Alpackapojkarna svarar oerhört väl på klickerträningen. Nu får jag smeka alla tre fast de står helt lösa och kan välja att gå därifrån närhelst de vill. Med My har jag kommit längst. Jag får t o m smeka hans öron.. Snälla Kicki hjälpte mig att ta bilder igår, det är ju väldigt svårt (omöjligt) att både träna och fotografera samtidigt!

Jag föredrar att träna dem utanför fållan, men eftersom Qatay vill vara med PRECIS HELA TIDEN så får jag ibland ta in någon av dem i fållan och träna, eller tvärtom, stänga in Qatay i fållan för att ha honom ur vägen...

Ser ni hur avundsjuk Qatay är där inne?

Tamya får jag röra försiktigt, han är den som är försiktigast, men han är alltid intresserad av vad de andra gör, och jag nöjer mig med det än så länge. Han säger till den dag han känner sig mogen för mer.

Att få smeka Qatay så här är härligt, trots sin framfusighet så HATADE han att bli berörd förut!

Han har också lärt sig att backa undan när jag ber om det.. mycket användbart och nyttigt.

Se så lugn och bekväm My ser ut med att jag smeker honom på ryggen!

Och när min hand kommer neråt frambenet så lyfter han det, precis vad jag vill!

Qatay går på varje targetföremål, här fotbollen

-och snart är nosen ända inne i grimman!

  Ja klickerträningen fungerar helt magiskt för dessa skygga och känsliga djur!

"The sky is the limit"

Vill ni se fler? Spelar roll, här kommer en bildbomb från Syninge Ridskolans Halloweenhoppningar!

Maken till söta, finurligt utklädda och välridande ekipage har man väl sällan sett!  Duktiga Marika Teinert som basar för ridskolan och är ridfröken höll ihop allt väl och sprang dessutom med åtskilliga små elevekipage runt - vilken kondition hon har!