Hade spelat in Globensändningen med islandshästarnas femgångsminitävling och tittade nyss. Josefin Birkebro på Kjarni (skimmeln) 

OJ vad fint hon red och vilka gångarter hennes häst har!!

KUL att de unga välridande flickorna sopar manegen med "gubbarna"!!!!! Well done!!!!!!!

Alpackaprinsarna hälsar att de mår förträffligt, men föredrar att ligga och jäsa inne i halmen framför att gå ut och vada i snön.  Men när matte snöslungat upp några gångar så går det bra att ta en liten promenad ute. Och toan sköter de fortfarande förträffligt, alla tre går lydigt ut när det är dags...

"Mammi, vi vill träna litet igen!!! "    -"Sorry boys, för kallt!!!"  (- 20 C)

För århundraden sedan bodde jag i lägenhet i ett tättbebott område en bit från Stockholm. Förutom kissen Peppi, som jag skrivit om tidigare i bloggen, befolkades lägenheten av akvariefiskar.... i mängder!

Jag tror att vi hade uppåt 10 akvarier, från små yngelburkar till en 200-liters pampig fiskbostad. Växter och vackra stenar och så svärdbärare, slöjguppys och SCALARER.

Jisses så hög luftfuktighet vi hade, med alla akvariepumpar som bubblade dygnet runt och alla dess liter vatten..  de gröna växterna prunkade, för var gång man rengjorde ett akvarie, så använde vi det gamla näringsrika fiskvattnet till växterna... rena djungeln var det.

Särskilt roligt tyckte jag att det var med scalarerna. De är munruvare och tar alltså hand om sina små. Vi hade ett pampigt scalarpar, som var herre på täppan, speciellt när de hade lagt sin rom. Man märkte det direkt man kom in i rummet, när alla övriga fiskar skockades i ett av hörnen, och scalarparet behärskade ungefär 9/10-delar av akvariet.  De stod och fläktade sina romkorn, som hängde fst vid något av de gröna växterna, och sen när rommen kläcktes och de pyttesmå scalarbebisarna började simma runt, passades de minutiöst av sina föräldrar. Emellanåt öppnade mamma eller pappa Scalar sin mun, och in simmade hela kullen! Speciellt då om det var fara å färde.

Dessa duktiga scalarer drog upp ett otal små scalarer, det blev så många så jag var tvungen att med jämna mellanrum sälja ut dem till andra intresserade akvarister.

När vi en dag flyttade från lägenheten ut till landet, kunde vi inte ta med akvarierna. Det värsta var att lämna ifrån sig scalarparet. Jag hade talat med en seriös akvarieaffär, som var intresserade att ta över dem. När jag skulle ta dit dem och gick sista biten över det stora torget, halkade jag till och tappade glasburken. Mitt på torgets stenläggning låg två jättelika scalarer och viftade förtvivlat med fenorna. Jag fick springa in i affären och snabbt få en plastburk med vatten och gå ut och ta upp de stackars fiskarna. De klarade sig bra, men var litet skavda här och där längs sidorna.  Jag hoppas att de blev väl omhändertagna, fick leva ihop även fortsättningsvis (det hade jag betonat) och att de kunde fortsätta att dra upp fina kullar med scaralyngel.