Här är träningsstunderna efterlängtade! Knappt hinner jag ut genom ytterdörren förrän mina två, ibland tre, träningsgiriga gossar samlas nere vid närmaste grinden och suktar!

                     Tamya varnar My, "träng Dig inte!!!"

Nu behöver de inte drivas in i träningsfållan längre, jag bara öppnar grinden och ropar, så störtar det in ett jämnt eller ojämnt antal alpackapojkar. Jag vill förstås helst träna dem UTANFÖR fållan, de ska vara helt FRIA, men fållan är ganska stor (2,5 x 3 meter) och de kan gå undan om de behagar. Och som jag skrivit förut så behöver jag skilja dem åt så att jag bara har en gosse i taget, annars är det risk att det blir avundsjuka och harklingar.

Allra ivrigast att träna är Qatay, och den förut så ohanterbare busen har nu blivit A-eleven! "Mera, mera!" ropar han när vi håller på och han tror att jag tänker sluta. Han bjuder på backningar så fort det blir litet roddigt, han nuddar vid boll, hand, grimma eller vad jag nu visar honom. Genast!

My, han vill helst bara vara nära och mysa (och bli smekt) och Tamya, han vill bara ha godis, sen kan det va´....

Nu kan jag lägga grimrepet över manken på både My och Qatay, de står alldeles stilla, ser inte ens illa berörda ut. Och så kan jag sakta föra det uppåt och knäppa det runt halsen alldeles under huvudet, ha det kvar ett tag och sen knäppa bort det.

Jag har skrivit det förut, och jag kan repetera igen: För de som är vana vid hästar och hundar och aldrig träffat eller umgåtts med alpackor, så kan det te sig litet underligt att man jublar över att få röra vid sin alpackavän?  De här unika djuren är otroligt nyfikna i sitt sätt, kommer gärna fram och kollar in, men om man försöker ta på dem så hoppar de undan. Speciellt då om man ej är inne i ett begränsat träningsområde, typ fålla. Så att få klappa och hantera utan att behöva TA FAST DEM, det är magiskt.

Att pojkarna gottar sig i halmen inne i sitt stall ser man tydligt här! (Tamyas svans)

Det går inte att lämna kommentarer till andra bloggar idag. Varje gång jag testar så låser sig hela skiten..    pffuuuiiii