Nu när det regnat blomstrar snigelkärleken på vår uppfart....

På Kvinnersta beskådade vi individer av en av de vackraste raserna jag vet, nämligen MORGANHÄSTAR!

En av mina absoluta favoriter är Lyckänge Copper Coin, hingst, 11 år.

Visst är han vacker!!!

En annan favorit under dagen blev: Brave Heart som är korsning welsh/morgan:

Han var bl a helt suverän i hoppningen, mycket snyggt riden av unga ägarinnan Linn Ingvarsson:

Mig närstående favoriter är förstås Lasse & Vivis båda ungston, Fidelitys Belize och Signahls Q-Belle!

Här är Lasse och Belize i klassen Trail-in-hand, i vändrutan...

- och här klarar de "Grinden" galant!

Deras andra sto, Signahls Q-Belle, övervann det något läskiga pallhindret..

-och bakbenen tog ett ordentligt skutt där....  

Fredag - lördag gjorde jag en utflykt till Kvinnersta NBG i Örebro för att titta på fina morganhästar (Riks). Sammie följde med, likaså en av hans flickvänner, dansk-svenska gårdshundstiken Bonnie (14) samt min barndomskompis Lena.

                                    Att åka hiss var kul!

                 Man måste ha med sin lilla resväska när man ska övernatta

                          Sängarna var finfina på Scandic!

                    Vi tittade på många fina morganhästar

  På Kvinnersta finns också trädgårdsutbildning, vilket kunde synas i de vackra rabatterna...

En del av er har undrat vad man har alpackor till. Och kan man GÖRA något med dem? 

Anledningen till att man har alpackor är nog

1) för ullen, alpackaull är sagolikt mjuk och varm, luktfri, går inte att jämföra med fårull. Redan de gamla inkaindianerna förstod att ta tillvara den fina ullen och avlade målinriktat för att hela tiden förbättra den. Att vara alpackaskötare var ett högstatusyrke i den kulturen!

2) för att umgänget med de känsliga djuren ger något utöver det vanliga, man måste gå ner i varv, bli mjuk i sitt sätt, alpackor kuvar man inte, man möter dem på ett respektfullt sätt, annars kommer de inte fram till Dig alls. En alpacka "arbetar" inte, man använder dem inte som packdjur, då har man istället de större lamorna. Man kan vänja en alpacka att gå fint i grimma och få förtroende för en, men det kan ta tid. En utmaning, inte för de otåliga! Eller kanske just de otåliga borde lära sig att ta tiden det behövs... för sin egen skull?

3) bara för att titta på där de går i hagen. De är så vackra och annorlunda.

Man slaktar inte alpackor för att använda köttet.  En alpacka lever i 20-25 år. Eftersom de inte rids eller "brukas" av oss människor blir nog flertalet alpackor gamla, till skillnad mot hästarna. De som är hästrädda kan säkert bli förtjusta i alpackor, eftersom de inte är "farliga" så att de bits eller sparkas. De har mjuka trampdynor så skulle de råka sparka till Dig (om Du tränger dem) så gör det inte särskilt ont. De visar sitt ogillande gentemot varandra genom att spotta, men "mina uppfödare" menar att man lätt vänjer dem av med att spotta mot oss människor.

4) Kan man ha alpackor tillsammans med hästar? Det kan gå efter viss tillvänjning, men bäst är nog att ha dem i separata hagar. Om en alpacka blir sparkad av en häst kan den bli skadad. Och det vill vi ju inte!

                 En ettårig alpackahingst, ett sånt vackert huvud!

Nu är det en månad sedan min älskade Vhiskur försvann över Regnbågsbron och det har inte gått en dag utan att jag har gråtit, mer eller mindre.  Den som aldrig har älskat en häst av hela sitt hjärta förstår det nog inte.

Jag vaknade av ett stilla porlande på taket. Det regnade! Himlen gråter med mig, och det var väl dags. Kanske allt gult och förtorkat kan komma till nytt liv nu? Både bokstavligt och bildligt, det känns som om mötet med alpackorna kommer att ge mig glädjen tillbaka.

Det sägs att allting som händer i våra liv finns det en mening bakom.. kanske är det så? Jag tog kontakt med alpackauppfödare för att skriva en artikel om alpackor som alternativ till hästar. Gjorde ett besök, blev fascinerad men hade massor med skäl till att själv INTE skaffa alpackor, kanske var det främsta skälet att min sorg efter hästarna var så stor...

Men tiden som gått efter mitt första besök fram till idag har jag inte kunnat sluta att tänka på - alpackor. De hade någonting som fascinerade och attraherade.  Och vid besöket idag, som varade längre, kunde jag inte hålla emot längre - alpackor är magiska i sin utstrålning!

         Se bara in i Wakatays vackra stora ögon, bli trollbunden! 

Jag fick se uppfödarna Sara och Fredriks dotter Junia kela med sin favoritalpacka, just Wakatay, och hantera alpackorna med en mjukhet och en självklarhet som gjorde mig alldeles mjuk i hjärttrakten....

              Ett ömt och innerligt förhållande - Wakatay och Junia...

               De unga valackerna Milky Way och Qatai betar 

                         Qatai i närbild

      Tamya-porträtt  (namnet betyder solregn, han föddes i just ett sådant..

Medan vi stod och pratade lade sig två ettåriga hingstar ner. Då är man trygg!

Jag fick leda en alpackapojke, fick se hur man trimmar hovar (eller heter det klövar här?) - och fick lära mig en hel massa..   och jag kände inuti att jag bara MÅSTE ha några alpackapojkar..   Och bara husse går med på extrajobbet det innebär att omvandla hagarna från eltråd till fårstängsel, och att byta ut de elastiska trådgrindarna mot riktiga trägrindar (det är inte lämpligt att ha alpackorna i elhagar nämligen, de får lätt panik om de kommer åt eltråden) så blir vi snart alpackaägare.

                    Milky Way, en av våra tre blivande haginnevånare?

Det var en lyckokänsla och ett lugn att vistas där bland de magiska djuren, hela dagen har jag känt mig uppfylld av positiva känslor och en kittlande förväntan... Ja, det är nog så att vissa djur kommer till oss vid den tidpunkt i våra liv då vi behöver dem........

Hos Marika på Syninge Ridskola kan kan komma på ridläger även om man bara är en tvärhand hög...  Hon har en rad ponnyläger med olika inriktning, alltifrån mer tävlingsinriktade läger för de avancerade, äldre ridskoleeleverna, inkluderar då övernattningar och spökritt mm, till helgläger för de pyttesmå. Fre-lör-söndag kommer man då med mamma eller pappa (eller annan vuxen), och lekrider halva dagar. Marika är jätteduktig med hästar och en suverän pedagog när det gäller att få barnen att förstå OCH ha roligt på samma gång...

Maxim, nyss fyllda tre, vilket han visade mig med tre fingrar i luften när jag frågade, når ju inte nedanför sadeln. Och då rider han på en liten shetlandsponny!

Den något äldre Erik mutade ponnyn Saga med litet godis innan ridningen... smart grabben!

Spöket med sin lilla ryttare, elegant assisterad av - mamma?

Maxim på ponnyn Daisy, kan det bli mer likt en Thelwellteckning?