Visst är alpackor lätthanterliga! De är följsamma och icke-aggressiva, även om man tränger dem rätt hårt så verkar deras försvar vara att lägga sig ned och i värsta fall att spotta eller om man står alldeles bakom dem, sparka. Vill man flytta dem så driver man dem bara försiktigt framför sig, mycket lättare än att flytta många andra djurslag, som man måste "fånga" och leda.

Och visst kan man sätta på dem grimma, leda och gosa med dem, speciellt när man lärt känna dem och de förstått att man inte vill dem illa.  Men deras NATURLIGA sätt är att undvika närkontakt om de kan. Dock är de mycket nyfikna och vill gärna vara i närheten och SE vad som händer.  Så här gosiga kan de vara:

                  Junia Mannheimer med sin älskade Wakatay 

Med rätt handlag och mjukhet kan man hantera även skygga alpackor, här Julia Taylor-Browne med ett ungt sto som inte tränats mycket

My tar numera godis av alla besökare som uppträder lugnt och rätt, här Kicki, som fotade vår klickerträning häromdagen

Men - det är inte SJÄLVKLART att man närma sig en alpacka, speciellt inte om man är högljudd, flaxig eller hotfull. Det krävs en mycket ödmjuk inställning, och därför känns det som en otrolig ynnest att FÅ röra vid dem. Och jag skulle aldrig drömma om att låta barn RIDA PÅ DEM. Men därborta över Atlanten gör man ju allt möjligt konstigt. Inte alltid så eftersträvansvärt.