kicki

12 november 2010 08:18

jag har några favoritord...ett av dem är SAMKLANG.

Alpackaprinsarnas blogg

12 november 2010 10:04

Ja, ett annat ord är väl HARMONI och mjukhet och målsättningen att hästen ska vara minst lika nöjd efter ridpasset som innan!!!!!

Ann

12 november 2010 08:32

Själv är jag väldigt förtjust i Julio Borba och tycker hans sätt att rida är ungefär så jag själv tänker.
Sara, hon som äger min Merlins pappa, brukar träna bla för honom och hon är nöjd.
Själv har jag haft tränare som sagt åt mig att spänna nosgrimman, den sitter väldigt lös, men jag tycker det är fint med den breda nosgrimman... fast jag har aldrig spännt den hårdare. De har sagt att den inte gör någon nytta, fast hon gapar inte direkt så varför spänna?
Jag har också tränat för tränare som verkar mest intresserade av att få ner huvudet.
Men om hästen inte har en framåtbjudning, balans och takt så spelar det ju ingen roll var huvudet är. Många är så fixerade var huvudet är på hästen att de inte bryr sig (eller kanske inte vet?) om resten av hästen jobbar, att bakben och rygg är med.
Ridning ska vara en trevlig upplevelse, både för hästen och mig.
Det är lite av mina tankar kring ridning...

Och som du säger... hästar är oftast så snälla att de tar alldeles för mycket "skit" mot vad de borde behöva stå ut med...

Alpackaprinsarnas blogg

12 november 2010 10:03

Ja titta bara på de allra främsta inom världsdressyren, hur ofta är hästens huvud inte "under hand"?
En hårt åtsnörpt nosgrimma kan dölja att hästen får ont i munnen och värjer sig genom att gapa. Om man rider utan nosgrimma ser man direkt om något är fel.. är min åsikt. Sen kan den ju finnas där lös som ren dekoration.. visst.

rackemarie

12 november 2010 09:00

Något att fundera på. Gas och broms samtidigt är inte ok. Men att först gasa, alltså driva på och sedan samla upp kraften bakifrån i handen är väl vad all dressyr går ut på. Och att därigenom få hästen att sätta mer vikt på bakbenen. Tror inte att man gör hästen en tjänst genom att låta den gå och hänga på bogarna även om den själv tycker att det känns bekvämast för tillfället, men slitsamt i det långa loppet. Men det gäller ju att känna sin häst så pass väl så att man vet vad man kan kräva av den och, som du säger, inte ha för bråttom. Speciellt dagens välbyggda, ambitiösa unghästar, som utvecklas väldigt fort, finns en risk att man rider sönder tidigt om man inte lägger upp träningen metodiskt med viloperioder etc.

Alpackaprinsarnas blogg

12 november 2010 10:01

Ja, jag har själv sett ett otal unga lovande hästar som när de nyligen är inridna har gått i fin balans och framåtbjudning och sett verkligt trevliga ut, men efter några år så är det.. inget vidare! Vilket gör att jag stundom undrar om det egentligen alls är rätt att RIDA på hästarna. Men å andra sidan skulle de väl knappt finnas här om vi inte kunde använda dem som riddjur?
Givetvis skall inte en häst hänga på bogarna. Det är de SAMTIDIGA motverkande hjälperna jag vänder mig emot, som gör hästar enbart förvirrade. Och våldet! Ryttaren lägger till skänkeln, hästen reagerar och går framåt, då får den ett ryck i munnen som tack (Kyra K har beskrivit det här noga i sina videor, hur man skall vara noga med att använda en hjälp i taget på unga hästar, så att de förstår)

Ann-Louise

14 november 2010 22:30

=D

Å sen har vi detta med att man bestraffar hästen för allt möjligt genom att rycka i munnen... hur tänker man då???

Alpackaprinsarnas blogg

15 november 2010 06:30

Gammal vana och tradition och ren grymhet