Ikväll var det en sagolik solnedgång och jag ut med kameran förstås!

When you try your best but you don´t succeed

when you get what you want but not what you need

when you feel so tired but you can´t sleep

-stuck in reverse

When the tears come streaming down your face

when you lose something you can´t replace

when you love someone but it goes to waste

-could it be worse?

Lights will guide you home

and ignite your bones

(and I will try - to fix you....)

Det går inte en dag utan att jag tänker på och gråter över mina älskade djur Vhiskur och Sammie.

Bilden från förra hösten då Sammie drabbats av stroke. Den visar exakt hur Vhiskurs personlighet var, känslig och försiktig, mot både små och stora...

Att besluta om att låta sitt älskade djur få somna in är något av det svåraste som finns. Att låta dem självdö i plågor är förstås ännu värre. Det bästa vore väl om de kunde dimpa ner döda rakt upp och ner, utan plågor och utan svåra beslut,  men hur ofta är det så? Inte ens i den bästa av världar... Och varje djurägare kommer till en gräns då ens ansvar för djurets livskvalitet sätts på sin spets. När är det dags att släppa taget? Att se till djurets bästa trots att man önskar ha det kvar i evighet hos sig...

Att ha fått lära känna och älska ett djur är en ynnest.. att veta att de haft det bästa av liv är en liten tröst, men tomheten de lämnar efter sig är så oändligt stor!

För Vhiskurs del var det hela en utdragen process, eftersom han hade ont men det var svårt att säga HUR ont. Med Sammie gick det chockerande fort, då när vi trodde att vi hade bemästrat sjukdomen.. ja i alla fall för en tid.

Jag känner en enorm glädje över att få ha haft dessa underbara personligheter till djur i mitt liv, men en sån stor sorg över att ha mist dem. Men så är livet, glädje och sorg, regn och solsken..

I min säng ligger i vargtimmen inte längre en varm och mjuk liten hundkropp.

Och i hagen hörs inte längre den där låga brummande hälsningen från den mjuka mulen.

Ni fattas mig och jag längtar så efter er, hoppas att ni har det bra där ni nu är.

Istället borrar jag in mina fingrar i ´My´s mjuka ullpäls och försöker släppa taget om dem jag inte längre har.....

Jag orkar - och vill - inte bråka med Qatay. För mig ligger känslighet och finstämda hjälper mer nära till hands.

Har länge varit en beundrare av Ann-Louises lugna hantering av sina hingstar, och inte minst resultatet man får se på bloggen hennes...  Så min lösning för närvarande på problemen med Qatay busungen är att IGNORERA honom. 

 Jag tar in dem alla i fållan och visar sedan ut Q, medan de två andra får vara kvar, får godis och kel. Kel? Ja, nu får jag KLAPPA My varsamt på halsen och ge honom mjuk TThouch-massage (snöleoparden, för er som är insatta) i nacken, helt utan snören, grimma eller andra hjälpmedel. Han står stilla och njuter! Ni kan inte ana hur MJUK han är, och vilken lycka det här steget innebär!

Det var bara att luta sig tillbaka och njuta av de svenska hoppryttarnas insatser i gårdagens laghoppning. Till skillnad mot många av de andra nationernas ryttare, varav en del verkade sakna rutin helt och hållet och red hästarna rakt in i hindret - plågsamt att se!

Malin, Rolf-Göran och Peder red utomordentligt snyggt och både Malin och R-G felfritt dessutom. Helena Lundbäck, njaaa, jag har aldrig gillat hennes ridstil. Hon sitter extremt bakåtlutad i sadeln och skumpar hästen i ryggen, har också kraftiga tygeltag och, ja, allmänt ful stil. Verkar inte heller effektiv, eftersom hon fick 13 straff!

Nu har jag ju skrivit massor om hur skygga alpackor är, och att de gärna avvaktar en bit bort när det kommer in nya människor i hagen. Undantaget som bekräftar regeln är väl Qatay. Han kommer ALLTID fram och tigger godis, och är man inte bestämd så kan han t o m nypa tag i ens kläder (ABSOLUT förbjudet!)

Ända från början har han varit rätt fräck mot de andra två, trakasserat dem när de ska äta och försökt knuffa undan dem när de umgås med mig.

Problemet när jag ska ta itu med hans oönskade beteende liknar det jag hade med de busiga ponnyflickorna. När jag läxade upp dem så var det stackars känslige Vhiskur som tog åt sig mest! Och här är det alltså My och Tamya som skrämda far iväg bara jag höjer rösten en halv decibel åt Qatay....

Häromdagen hade vi ett ordentligt bråk i fållan, Qatay och jag. Han vill nämligen INTE samarbeta och absolut inte bli fasttagen. Han bockar och skuttar och slingrar sig som en ål för att komma undan repet. Och när (om) jag väl fått fast honom, så vägrar han att få på sig grimman. Har Du en aning om hur STARK en motvillig alpacka på 60 kg är? Efter en utdragen brottningsmatch tröt mitt tålamod och jag ropade "Du är en riktig bajskorv!" åt honom. Jag brukar aldrig uttrycka mig så barnsligt och brutalt nedlåtande mot ett djur, men här rann bägaren över.

Nå, eftersom jag nuförtiden inte är så fysiskt stark och principiellt emot allt våld, speciellt när man hanterar djur, så var det bara att ge upp, vilket också är emot mina principer.

Här har jag fått repet runt halsen på Qatay, se hur förbannad han är! Ögonen riktigt sprutar eld... den lille draken!

När jag fått fast slingan runt halsen så ändrar sig ögonens uttryck tydligt. "OK, Du fick mig" ser han ut att säga. Vad som är viktigt att påpeka, är att han inte är det minsta RÄDD. Han är bara envis och vill ha allt efter eget huvud.

Jag ser fram emot uppfödar-Sarahs besök. Hon skall hjälpa mig att hantera den motvillige busen. Eller kanske mer visa mig hur jag överlistar en listig kamel..?

Mest sänder Eurosport. SVT sänder skandalöst få inslag från detta VM. Skandalöst eftersom ridsporten ligger som tvåa bland populäraste sporter i landet. Jämför t ex med sändningstiderna från fotbolls-VM... BU!!!!

Idag tisdag börjar sändningarna 15.45 - 18.15      laghoppningen

                                                  20.30 - 23.00             -"-

 torsdag                                   15.15 - 17.15       final laghoppn

lördag                                      20.30 - 22.00     fyrspannskörning

söndag                                     12.00-13.30        hoppfinal 

-"-                                            19.00 - 20.15      körning precision

SVT sänder lördag 16.50 - 17.50  sammandrag  semifinaler hopp

                   söndag 14.00 - 16.00                    hoppfinaler

That´s all folks!

När man ska träna sina alpackor är en begränsad fålla en nödvändighet. Snälle husse byggde denna av imp trallvirke, den är 2,5 x 2,5 meter och försedd med en liten "mini-pen" bredvid, där man förhoppningsvis ska kunna mota in ett djur i taget om man behöver hålla det mer stilla, inför en vetbehandling t ex.

I övrigt behövs ett smidigt rep med ögla och karbinhake, ett sk "catch rope" och en "catch pole", en slags fångstpinne med krokodilgrepp i änden.  Det låter ju som en fiskeutrustning, och fiska är just vad man gör, när man ska "ta fast" en alpacka. Kom ihåg att de är mycket skygga djur som avskyr att bli berörda, så här kan man inte komma med grimman och BE dem sticka in nosen, som med en häst. Att tas fast via rep och pinne är för dem troligen mindre traumatiskt än om man kastar sig med armarna runt halsen på dem (likt en puma, i deras ögon)  Sen har vi ju de söta små pyttegrimmorna som jag visat tidigare.

Dags att överlämna en liten höstblommande ros till mina trogna läsare och inte minst - ni som KOMMENTERAR!

Men - var finns alpackamänniskorna? jag får känslan av att bloggen mest besöks av hästmänniskor, och så en och annan som håller koll i övrigt...  Nå, ni är alla lika välkomna!