Efter en lång sommar med ston och föl i södra Sverige är Gandalf 268 nu tillbaka hos matte Emily och drar duktigt sin maratonvagn. Idag var de på besök nere hos oss!

Om ni tittar noga till höger i bilden så ser ni två mycket intresserade åskådare... och om ni tycker att Emily har dålig hållning på den här bilden så beror det på att hon just har drabbats av ett skrattanfall (är de SÅ lustiga?)

Gandalf rör sig utomordentligt bra, är väl det minsta man kan säga?

Och dessutom är han otroligt cool och lydig för att bara vara 3 år.....

Alpackor har en otrolig syn!  Första tiden här i hagen hos mig varnade de med ett skrikläte som låter ungefär som en rovfågel, så fort de såg något som verkade farligt (= fyrbenta förmodade alpackaätande rovdjur...?)

En dag hörde jag att alla TRE kvittrade upprört, så jag begav mig genast ner till hagen och frågade dem vad det var. De stirrade alla i en riktning där jag inte kunde upptäcka något misstänkt alls. Efter mycket spejande kunde jag till slut upptäcka två små kattöron som stack upp ovanför gräset en bra bit bort.. knappt synbara.

Igår morse kikade jag ut genom mitt badrumsfönster, varifrån jag har en bra spej ner mot stalldörrarna. Det småregnade, så jag såg Mys långa hals där i dörröppningen, där han gillar att ligga för att hålla koll utåt. När jag fladdrade i gardinen (det är väl ca 75 meter ner till stallet) så tvärvände han huvudet och STIRRADE upp mot mig. Han hade noterat att det fladdrade i gardinen! Snacka om örnblick!