Jag orkar - och vill - inte bråka med Qatay. För mig ligger känslighet och finstämda hjälper mer nära till hands.

Har länge varit en beundrare av Ann-Louises lugna hantering av sina hingstar, och inte minst resultatet man får se på bloggen hennes...  Så min lösning för närvarande på problemen med Qatay busungen är att IGNORERA honom. 

 Jag tar in dem alla i fållan och visar sedan ut Q, medan de två andra får vara kvar, får godis och kel. Kel? Ja, nu får jag KLAPPA My varsamt på halsen och ge honom mjuk TThouch-massage (snöleoparden, för er som är insatta) i nacken, helt utan snören, grimma eller andra hjälpmedel. Han står stilla och njuter! Ni kan inte ana hur MJUK han är, och vilken lycka det här steget innebär!

Det var bara att luta sig tillbaka och njuta av de svenska hoppryttarnas insatser i gårdagens laghoppning. Till skillnad mot många av de andra nationernas ryttare, varav en del verkade sakna rutin helt och hållet och red hästarna rakt in i hindret - plågsamt att se!

Malin, Rolf-Göran och Peder red utomordentligt snyggt och både Malin och R-G felfritt dessutom. Helena Lundbäck, njaaa, jag har aldrig gillat hennes ridstil. Hon sitter extremt bakåtlutad i sadeln och skumpar hästen i ryggen, har också kraftiga tygeltag och, ja, allmänt ful stil. Verkar inte heller effektiv, eftersom hon fick 13 straff!