Följande Sarahs goda råd så skippade jag allt "procedurande" och mjukt prat, rakt in i fållan bara och grabbade Qatay, grimman kom på plats på nolltid. Inte för att han FRIVILLIGT stack in nosen i den, men bra gick det. "Less talk, more do" var väl melodin för den här tuffe busungen...

Han såg rätt förvånad ut!  Fick ha grimman på sig en stund inne i fållan, sen tog jag av den, gick hur bra som helst, och så släppte jag ut dem. Hela övningen tog väl - 3 minuter totalt!

Ja det var ju inga svårigheter för Sarah att hantera Qatay. Inga krumeluriga procedurer, bara handen runt den långa halsen och grimman på...

Jag fick mig en tankeställare, förmodligen har jag varit för försiktig och för trevande. Vissa pojkar kräver känslighet och andra mer "PANG på rödbetan!"

Väl försedd med grimma och lina så är Qatay en ängel att hantera. Här fick husse sin första ledträning.

Efter att ha gått omkring en bra stund inne på vallen så gav vi oss ut på grusvägen. Alpackorna tyckte att det var jättespännande, och alla tre var SÅ duktiga. Och om Du undrar, Qatay är världsmästare på att gå "i koppel".  Magnus fotade.

-var när vi gick på alpackapromenad!

My var världens duktigaste pojke!

Här är Fredrik med Tamya, lillebror Magnus med Qatay och jag med My.. i det gröna..  fotade gjorde Sarah!

Lycklig alpackamatte med alla tre underverken! 

Igår kom mina ´packapojkars uppfödare på besök, för att hjälpa mig att klippa klor och få litet ordning på busige Qatay. De är helt underbara, kommer hit och hjälper mig, finns alltid där för att ge goda råd, positiva och kunniga.

Kloklippningen var allt litet traumatisk, speciellt för My och för matte.. och jag fick direkt tanken -"det här klarar jag aldrig själv..."