-att jag skulle bli en stolt ägare till några av dessa granna alpackapojkar redan under denna sommar?

   Så här frågande såg My och Tamya ut när det började bli klart att jag nog skulle köpa dem.....  (början av augusti 2010)

-och så här ser de ut idag...

- att My och jag har en speciell relation är väl inte så svårt att se?

Alpackaprinsarna vill gärna hålla ihop, vara nära men inte FÖR nära. De har ett stort behov av personlig fri zon, vilket tydligt framgår av denna bild!

Här agerar Qatay vakt och ser något skrämmande - kanske en ekorre? (fniss)

Han var härlig att skåda i de första dressyrklasserna, men i kûren....   glänste Fuego som solen själv!  Nu hade ryttaren fått ner tempot betydligt, och jag måste erkänna att när Totilas kom in direkt efter Fuegos bländande kür, så blev jag litet besviken på honom..  vilket jag aldrig skulle ha trott.

Det var inte lätt att komma in efter den fantastiska spanska PRE-hingsten! Hans uppvisning var helt enkelt bländande!  Synd att ryttaren i sin glädje sabbade sista hälsningshalten. Det måste ha kostat några poäng.... kanske en medalj t o m?

Nu har jag lappat och lagat mina favvojeans i över ett halvår, med X antal lappar.. fast de rämnar bara mer och mer.

Jag vet att många anser att de är rätt anskrämliga, inte minst husbond, men jag vägrar att skiljas från dem. Tänker försöka lappa litet till!

Morgonen är den tid på dygnet som jag uppskattar allra mest. Inte minst när det är höst och luften är lätt att andas och krispig, och dimman gör landskapet litet mystiskt...