Jag gillar ju hösten, i alla fall såna här dagar, när luften är klar och färgerna gyllene..

Tänkte ni på att det var den tionde i tionde år tio igår?

Allt eftersom åren går blir jag alltmer skeptisk till många av våra tävlingsgrenar inom hästsporten. Det mesta går ju ut över djuret HÄST, när tävlingsivern och egot tar över så är det många hästar som far illa.  Vad JAG vill se är en harmonisk och glad häst som utan problem förstår och kan utföra det som ryttaren/kusken begär...  alltså ett ekipage I SAMSPEL. Inte en part som tvingar en annan...

Under senare år har hoppsporten blivit trevligare att titta på, de flesta "tjocka gubbarna" är borta från arenorna och lättare, följsamma ryttare har tagit över. Det bästa exemplet här tycker jag är vår egen Rolf-Göran, som rider så mjukt och fint och vars hästar alltid ser glada ut! Och aldrig något ryck och slit.

Men betslingen som Eric Lamaze hade på sin häst Hickstead tycker jag är fruktansvärd, att man FÅR betsla upp hästarna så att de ser ut som om de har brutit käken och är ihoplappade med kilovis av metall!?

Maratonkörningen var inget kul att titta på. Jag stängde faktiskt av efter en stund. Hindren består enbart av en massa knix och brytsvängar, rena Memorypuzzlen, där kusken skriker och drar och hästarna kastar sig hit och dit och på varandra i förtvivlade försök att komma in i rätt portar. Och Eurosports kommentator som inte verkade veta vad han egentligen kommenterade, helt ute i rymden och seglade... gjorde ju inte det hela bättre.

I dressyren sågs som vanligt en del mycket harmoniska och njutbara ritter, men också hästar som mekaniskt och hyperspänt utförde rörelserna och såg allt annat än glada ut.

Visst är det underbart att se glada hästar röra sig fritt i stora hagar!

Här Exzentrics Nyponros som far runt i snön,