Direktlänk till inlägg 7 oktober 2010

Att släppa taget.... Mina djuränglar bortom Regnbågsbron...

Av Alpackaprinsarnas blogg - 7 oktober 2010 08:52

Det går inte en dag utan att jag tänker på och gråter över mina älskade djur Vhiskur och Sammie.

Bilden från förra hösten då Sammie drabbats av stroke. Den visar exakt hur Vhiskurs personlighet var, känslig och försiktig, mot både små och stora...

Att besluta om att låta sitt älskade djur få somna in är något av det svåraste som finns. Att låta dem självdö i plågor är förstås ännu värre. Det bästa vore väl om de kunde dimpa ner döda rakt upp och ner, utan plågor och utan svåra beslut, men hur ofta är det så? Inte ens i den bästa av världar... Och varje djurägare kommer till en gräns då ens ansvar för djurets livskvalitet sätts på sin spets. När är det dags att släppa taget? Att se till djurets bästa trots att man önskar ha det kvar i evighet hos sig...

Att ha fått lära känna och älska ett djur är en ynnest.. att veta att de haft det bästa av liv är en liten tröst, men tomheten de lämnar efter sig är så oändligt stor!

För Vhiskurs del var det hela en utdragen process, eftersom han hade ont men det var svårt att säga HUR ont. Med Sammie gick det chockerande fort, då när vi trodde att vi hade bemästrat sjukdomen.. ja i alla fall för en tid.

Jag känner en enorm glädje över att få ha haft dessa underbara personligheter till djur i mitt liv, men en sån stor sorg över att ha mist dem. Men så är livet, glädje och sorg, regn och solsken..

I min säng ligger i vargtimmen inte längre en varm och mjuk liten hundkropp.

Och i hagen hörs inte längre den där låga brummande hälsningen från den mjuka mulen.

Ni fattas mig och jag längtar så efter er, hoppas att ni har det bra där ni nu är.

Istället borrar jag in mina fingrar i ´My´s mjuka ullpäls och försöker släppa taget om dem jag inte längre har.....

grubbel o sånt

Dela

kicki

7 oktober 2010 09:51

håller med dig....djurägandets baksida är verkligen pyton och alltför lätt att fokusera på. men har vi inte lite svårt i allmänhet att "fånga dagen" ? det är ju det allt handlar om....att ta till vara allt det fina vi har idag, inte klamra sig fast vid det vi förlorade igår...
men vi är inte mer än människor, sorg och saknad är en del av vårt liv och vi får helt enkelt ta oss igenom det.
kära nån vad jag svammlar..
kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

7 oktober 2010 10:18

Inte svamlar Du, det är ju så sant; att försöka att inte hänga sig kvar vid gårdagen eller oroa sig för morgondagen, utan leva idag och nu...

Men minnena måste man vårda!

Gitte

7 oktober 2010 22:30

Ja usch och hu. Jag bävar. Jag lovade Sol en härlig sommar och hon har ätit upp sig till gott hull. Men nu när hon står i stall går det väldigt lånsamt att äta hö och äpplen vill hon inte tugga alls. Hon markerar ingenting vid promenadridning men hon är väldigt emot att lyfta vänster hov bara för att kratsa hoven. Får se hur det går när hovslagaren kommer nästa gång. Hon är 22 år.

http://www.nissebus.bloggagratis.se

Alpackaprinsarnas blogg

8 oktober 2010 05:54

Ja alla ska vi ju vandra över den där bron, men man skulle önska att man slapp ta det svåra svåra beslutet att släppa taget om sina djur... men ibland är det det snällaste man kan göra för dem. Hoppas att det inte är så farligt med Sol...

PiLi

7 oktober 2010 22:41

Konstigt.. men när jag ser dessa båda vackra Gentlemän, känns det som de finns kvar.... om inte annat i mitt hjärta.
Blir varm och glad!!!

Kramar till dig, min Yllesyster..:)

Alpackaprinsarnas blogg

8 oktober 2010 05:52

Tack snälla syster Pili, de finns kvar även hos mig i hjärtat, i regnbågen som synts så ofta sen Sammie dog, i regnet och i solskenet. Jag vet att de är borta, men ibland förstår jag inte. Kram tillbaka

rackemarie

8 oktober 2010 19:41

Det är så svårt att släppa taget. Vår gamla hund har varit borta över ett år nu, men visst finns hon fortfarande med oss även om den nya också är underbar. Stor kärlek till alla djur, både frånvarande och närvarande.

http://rackemarie.bloggagratis.se

Alpackaprinsarnas blogg

9 oktober 2010 08:11

Ja, de sitter väl nånstans på ett moln, alla djur vi haft, och jag hoppas att de har lika fina tankar om oss som vi har minnen av dem!

Aramis - En dressyrblogg

9 oktober 2010 00:21

Vackert och rörande; som alltid när du författar Ylle! Att förlora båda sina bästa vänner inom så kort tid måste ha varit förfärligt - du är stark! Kram

http://aramise.bloggagratis.se

Alpackaprinsarnas blogg

9 oktober 2010 08:10

Stark? Icke sa nicke, här rinner tårarna både nu och då, och jag känner mig allt annat än stark...

Viveca

9 oktober 2010 01:10

Ja, det är baksidan med alla underbara djur. Varje individ blir saknad och sörjd. När det är som jobbigast kan man t.om få för sig att man inte borde ha djur, men allt de ger när de lever och mår bra uppväger allt annat och därför är det extra sorgligt när de slutar finnas.
Kram på dig!

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

9 oktober 2010 08:09

Ja, ibland kan man undra varför man har djur, när man blir så förtvivlad över att mista dem (även så när man säljer dem!) - men som Du säger, glädjen över att vara med dem när man har dem uppväger allt!

Ann-Louise

13 oktober 2010 08:04

Förstår... Det gör alltid ont att tänka på de vänner man mist. Ont OCH glädjande varmt. För härligt är det de stunder vi möts här på jorden.... Hur är det man säger... det är bättre att ha älskat och förlorat, än att aldrig ha älskat alls....

http://hastochhund.bloggagratis.se

Alpackaprinsarnas blogg

13 oktober 2010 08:58

ABSOLUT!!!!!!!!

NY BLOGGADRESS!!!!!!!!!!!!!!!!

Kommentarer (0)

Av Alpackaprinsarnas blogg - 6 januari 2012 09:10

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

Dessa män med sina fantastiska maskiner!

Kommentarer (3)

Av Alpackaprinsarnas blogg - 4 januari 2012 17:41

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken. Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

God fortsättning!

Kommentarer (4)

Av Alpackaprinsarnas blogg - 2 januari 2012 15:48

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt! ...

Tredje världskriget???

Kommentarer (7)

Av Alpackaprinsarnas blogg - 1 januari 2012 12:29

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så många tankar

Kommentarer (4)

Av Alpackaprinsarnas blogg - 31 december 2011 16:18

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka? När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...