Nu har jag ju skrivit massor om hur skygga alpackor är, och att de gärna avvaktar en bit bort när det kommer in nya människor i hagen. Undantaget som bekräftar regeln är väl Qatay. Han kommer ALLTID fram och tigger godis, och är man inte bestämd så kan han t o m nypa tag i ens kläder (ABSOLUT förbjudet!)

Ända från början har han varit rätt fräck mot de andra två, trakasserat dem när de ska äta och försökt knuffa undan dem när de umgås med mig.

Problemet när jag ska ta itu med hans oönskade beteende liknar det jag hade med de busiga ponnyflickorna. När jag läxade upp dem så var det stackars känslige Vhiskur som tog åt sig mest! Och här är det alltså My och Tamya som skrämda far iväg bara jag höjer rösten en halv decibel åt Qatay....

Häromdagen hade vi ett ordentligt bråk i fållan, Qatay och jag. Han vill nämligen INTE samarbeta och absolut inte bli fasttagen. Han bockar och skuttar och slingrar sig som en ål för att komma undan repet. Och när (om) jag väl fått fast honom, så vägrar han att få på sig grimman. Har Du en aning om hur STARK en motvillig alpacka på 60 kg är? Efter en utdragen brottningsmatch tröt mitt tålamod och jag ropade "Du är en riktig bajskorv!" åt honom. Jag brukar aldrig uttrycka mig så barnsligt och brutalt nedlåtande mot ett djur, men här rann bägaren över.

Nå, eftersom jag nuförtiden inte är så fysiskt stark och principiellt emot allt våld, speciellt när man hanterar djur, så var det bara att ge upp, vilket också är emot mina principer.

Här har jag fått repet runt halsen på Qatay, se hur förbannad han är! Ögonen riktigt sprutar eld... den lille draken!

När jag fått fast slingan runt halsen så ändrar sig ögonens uttryck tydligt. "OK, Du fick mig" ser han ut att säga. Vad som är viktigt att påpeka, är att han inte är det minsta RÄDD. Han är bara envis och vill ha allt efter eget huvud.

Jag ser fram emot uppfödar-Sarahs besök. Hon skall hjälpa mig att hantera den motvillige busen. Eller kanske mer visa mig hur jag överlistar en listig kamel..?

 

Ninnie

5 oktober 2010 09:21

Hej! Såg att du varit inne o lämnat en komentar på vår hemsida...kul.Tack!Så givetvis kommer jag följa din blogg,alltid kul o läsa o titta på fina alpacka bilder.
En rolig o bra blogg har du,så vi hörs säkert igen.Ha det bäst/Ninnie

http://www.maya-alpacka.se

Alpackaprinsarnas blogg

5 oktober 2010 12:48

Å vad ROLIGT att få kontakt med en alpackamänniska!!! Du är SÅ välkommen!

 

kicki

5 oktober 2010 10:25

men å vilken härlig min tamya har, där han står brevid qatay! han ler ju verkligen! lite som han säger -hihi där fick du allt!

http://kaa.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

5 oktober 2010 12:45

Ja de har verkligen finurliga och talande miner, de små älsklingarna!

 

Kristina V

5 oktober 2010 13:43

Ååhh nej, vilken liten gringos! ...och jag som tyckt han bara varit så väldans SÖT hittills på alla fotografierna. Hoppas du får pli på honom.
Vet inte om det gamla hästuttrycket gäller i alpackavärlden, att "det är de besvärligaste unghästarna att tämja som i slutänden blir de bästa körhästarna" ...kan ju hoppas ;-)))

Alpackaprinsarnas blogg

5 oktober 2010 18:56

Ja, med hjälp av uppfödare Sarah hoppas jag kunna få honom att uppföra sig bättre. Men jag har ju alltid varit bättre på att förstå nerviga, ängsliga djur än de kaxiga... har helt enkelt svårt att vara hård om det behövs!

 

Stina

5 oktober 2010 17:14

*s* Håller med Kicki ... vilken härlig min =)

http://billiejean.bloggplatsen.se

 

Manolito

6 oktober 2010 09:04

Lycka till. Ni kommer nog att bli de bästa vännerna, efter ett bestämt och envist arbete.

Alpackaprinsarnas blogg

6 oktober 2010 09:19

Tack!

 

Ann-Britt

9 oktober 2010 11:05

Jag tror nog bajskorven har rätt så kul när han retar upp dig.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

10 oktober 2010 11:20

OM han har!!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...