Efter en lång sommar med ston och föl i södra Sverige är Gandalf 268 nu tillbaka hos matte Emily och drar duktigt sin maratonvagn. Idag var de på besök nere hos oss!

Om ni tittar noga till höger i bilden så ser ni två mycket intresserade åskådare... och om ni tycker att Emily har dålig hållning på den här bilden så beror det på att hon just har drabbats av ett skrattanfall (är de SÅ lustiga?)

Gandalf rör sig utomordentligt bra, är väl det minsta man kan säga?

Och dessutom är han otroligt cool och lydig för att bara vara 3 år.....

Alpackor har en otrolig syn!  Första tiden här i hagen hos mig varnade de med ett skrikläte som låter ungefär som en rovfågel, så fort de såg något som verkade farligt (= fyrbenta förmodade alpackaätande rovdjur...?)

En dag hörde jag att alla TRE kvittrade upprört, så jag begav mig genast ner till hagen och frågade dem vad det var. De stirrade alla i en riktning där jag inte kunde upptäcka något misstänkt alls. Efter mycket spejande kunde jag till slut upptäcka två små kattöron som stack upp ovanför gräset en bra bit bort.. knappt synbara.

Igår morse kikade jag ut genom mitt badrumsfönster, varifrån jag har en bra spej ner mot stalldörrarna. Det småregnade, så jag såg Mys långa hals där i dörröppningen, där han gillar att ligga för att hålla koll utåt. När jag fladdrade i gardinen (det är väl ca 75 meter ner till stallet) så tvärvände han huvudet och STIRRADE upp mot mig. Han hade noterat att det fladdrade i gardinen! Snacka om örnblick!

Tamya skulle gärna vilja lära känna sin matte närmare..

My kan se rakt in i sin mattes själ och tankevärld...

Quatay, han bryr sig bara om att lista ut vilken ficka matte har godiset i..!

Det finns ju fortfarande bete i hagen, men alpackapojkarna uppskattar också att kunna gå in och mumsa på litet hö emellanåt..

Med åtta nya lappar har jag räddat älsklingsbrallorna från tippen... till makens stora missnöje

Hela 14 kommentarer lös emot mig när jag öppnade datorn nyss...   jag måste säga att gnället gav resultat!

Tack snälla ni, nu får ni en bukett av de finaste rosor av mig för att ni lät mig se er. Det ska bli roligt att gå runt på besök till dem som har angett sina egna bloggadresser!  Och - jag ska kommentera! Man ska leva som man lär....   KRAM

Har mellan 35-60 unika besökare per dag. Det är väl ett dussin av er som slänger in en kommentar ibland, några flitigare än andra. Men många, många lämnar inte så mycket som ett enstaka pip!

Det är lätt att kika in utan att säga hej, det är lätt för en bloggare att tappa sugen då!

Som jag tjatat om tidigare, vill alpackor inte ha någon, vare sig människa eller en annan alpacka, för tätt inpå sig. Deras behov av personlig zon är stor. För det mesta vistas de "i klump" i hagen, som här:

Att som fräcke Qatay här på bilden nedan, gå nära inpå en annan är mycket respektlöst och renderar ett harklande ljud av "den påhoppade" och betyder "om Du inte går undan så kommer jag att spotta på Dig!"   Det hjälper för det mesta, så det är mycket ovanligt i min hage att det förekommer någon egentlig spottning. Men varningarna är talrika!

Att då få massera sin ´packapojke My i nacken, och se att han NJUTER av det, det är väl en ynnest om någon, med dessa djur?  foto: Sarah Mannheimer