Om hästen uppfattat övningarna rätt och går att vända och stanna och tittar intresserat på sin människa, så kommer den sedan att följa. Lätt som en plätt.

Samba följer husse.

När vändningarna inåt och utåt fungerade smidigt, skulle vi stanna vår häst ute på spåret. I position vid bakdelen skulle vi sedan stå och klappa oss på låret med syfte att få hästen att titta på oss. Aska gör här alldeles rätt för matte Gunilla.

Som sagt, en tankepaus mellan korta korta arbetspass är nödvändigt för att det skall fungera på bästa sätt.

Ekbäckens Saraband (Samba) tänker till.

Här demonstrerar Lasse o Q-Belle den något svåra vändningen UTÅT. Det gäller att blockera vägen framåt och med hand och piska visa hästen hur vändningen skall ske.

Lasse på väg framåt, för fram sin vänstra arm.

Här har han stoppat Q-Belle och blockerar vägen framåt med sitt kroppsspråk.

Q-Belle har förstått att husse vill att hon ska vända.

Vänt och klart - full fart!

Q-Belle    var full av bus i sina långa ben. Husse Lasse var otroligt snabb i vändningarna.

Round pen, rundcorall ja inte vet jag vad det exakt korrekta namnet är. Skit samma. Här fortsätter berättelsen om vår kurs för den förträffliga Vimse.

Som jag skrivit förut så är det otroligt fascinerande att se hur samarbetet fungerar mellan häst och människa, gör man bara rätt så fungerar det!

I början kan hästarna förstås ha invändningar mot att springa runt i den där inhägnaden. En del bockar och brallar, ibland visar de med hotfulla svängningar av huvudet vad de tycker. Precis som när de "läxar upp" en flockmedlem och vill driva bort den.Men det biter ju inte på oss människor, hi hi...

Ovan grimaserar Signahlgårdens Q-Belle åt husse Lasse. Nedan är det welsh mountainstoet Ekbäckens Saraband som försöker sig på en liten invändning. Men matte Vivi blir inte imponerad utan håller sin position.

Igår belönades Meya med guld. Varför har hon då en blå rosett kanske ni undrar? Jo, det andra guldbelönade ettårsstoet MOLSTABERGS PAVLOVA placerades som klassetta och fick alltså den blågula. Grattis Per!

Jag har uselt med bilder från igår. Synd, för Pavlova och Meya var så lika, brunaktiga skimlar med höga vita strumpor och bläsar. Hade varit kul att få en bild med dem tillsammans. Jag får väl skylla på kameran, som inte var riktigt kurant. Nervös var jag inte alls igår, såg det bara som en mäkta trevlig utflykt. Nedan poserar den fotovana Meya med Agneta i ledtygeln inne i Berga NBG:s stora fina ridhus, där visningarna skedde.

Bäst i welsh mountainrasen var vackre hingsten Mälby Mangold, som jag alltid haft ett gott öga till...     Junior Champion blev treåriga Mälby Mint Yelep, som jag tyvärr inte fick någon bild på. Kameran var vrång idag.