Är det  INGEN som blev imponerad?  *besviken*

Wow! Kollade på topplistorna, och ponnyflickornasblogg ligger på 9:e plats (av 100) i antalet kommentarer!  Kom igen bara>! Ge järnet allihop!  Vi ska ta dom!  Lägg in en liten pluttig kommentar bara, behöver varken vara genomtänkt eller filosofiskt korrekt....

SNÄLLA GE EN KOMMENTAR OM DU ÄR HÄRINNE OCH LÄSER!!!!!!!!!!!!!!!!

Alla drabbas vi väl av nån slags identitetskris ibland? Jaså - inte DU?  Hmmm...

Man glor på Fulingen i spegeln och undrar vad som egentligen döljer sig bakom det där pannbenet?

Så - vem är då jag? Ylle?

Rätt snäll för det mesta - men elak ibland - kan inte hjälpa det!

Generös för det mesta - men ibland oerhört snål, kollar gärna el- och bensinförbrukning t ex

Smärtsamt empatisk -  men ibland grymt rak och skoningslös

Stark i psyket - men känslig

Självsäker - men med stort behov av feedback och uppmuntran

Punktlighetsfascist! Man måste komma i tid!

Språkfascist! Inga stavfle hällst......

Tolerant - men inte fördomsfri

Vad är Dina bästa sidor, Ylle?   frågar jag mig själv (eftersom ingen annan bryr sig om att fråga...)

"Tjaa, jag är en skeptisk optimist. Det är väl bra?  Har en stor portion (sjuk) humor som ofta hjälper...

Och en oerhörd fantasi!" (kan vara en belastning, ja jag vet)

Vad är då Dina sämsta sidor?   "Ska väl Du skita i!"  (fniss)

"Nää, allvarligt talat, det är nog att jag har för stora krav både på mig själv och min omvärld. Att man ska hålla det man lovat, att man ska engagera sig, bry sig, helt enkelt...."

Vad önskar Du Dig idag?  "Tjaaa, det är väl ingen idé att snacka om världsfred och sånt, det händer ju ändå inte. Jag går alltså ner på det minimaliserade personliga planet... jag skulle vilja se svarta svanar! Och få uppleva en orgelkonsert i Notre Dame i Paris! Sen skulle jag ju väldigt gärna vilja sitta på en hästrygg igen........ och - tänk om Patrick Jane kom tillbaka till mig?"

Ååååå vad jag har haft mardrömmar om den där rampen man måste backa uppför....  jag tycker väl inte att jag kör så pjåkigt, men denna smala ramp, hela tiden uppåt, tjaa, lätt är det inte... även om man har en Subaru!     

Men - det gick, till slut. Och fiiiin halm är det. 40 balar. Får lägga in dem i Vhiskurs box, den nya, för nu står den ju tom....  Han bonden Kjell, han langar ju halm som om det vore pingpongbollar...

Lille Hund vill inte gå, om det inte finns hundkompisar som sällskap. Jag har numera ont i högerarmen av att bära. Och nej - jag tror inte att det hela handlar om "lathet" från hans sida. Hans hjärna har helt enkelt börjat se världen som en annan - och förmodligen skrämmande - plats.

Får ibland en känsla av att han inte ser som förr, inte så att han skulle vara blind, men att han ser saker och ting annorlunda. Kanske ser han dubbelt, kanske nåt annat.

Jag har fått många goda råd. "Sluta pjolta!" "Tyck inte synd om honom" "Lämna honom bara och gå, så ska Du nog få se...."  osv   Men att lämna honom på en plats för att se vad han gör har jag redan provat. Resultatet blir att han står kvar där, hur länge som helst. Jag kan locka, vädja, ryta, spelar ingen roll. När jag varit borta i en halvtimme och kommer tillbaka, så står han där. Olycklig och darrande. Hörni, det testet gör man bara EN gång, och inte i minusgrader!

På bilden vilar han efter gårdagens promenad tillsammans med snälla grannens pudelflickor. Tack för att det finns hund (och människo-) vänner!  

Det är hanterbart, men mitt hjärta gråter över min lille vän, som alltid varit så pigg och glad och rörlig.