"When I´m 64.."  sjöng Beatles så muntert då i forntiden. Visserligen är jag inte riktigt där ännu, men...    det närmar sig. Och tiden har en underlig förmåga att gå snabbare och snabbare, den bara skenar förbi, det är knappt att man hinner inleda dagarna så är de över..  utom för min vän Vivi som snubblade på gödselplankan och bröt sin fot och inte kan röra sig fritt och tycker att dagarna sniglar sig fram just nu....

I en sån här liten stuga skulle jag kunna tänka mig att bo och så småningom tyna bort och försvinna i mossan.. omgiven av mina djur, flera djur, massor med djur. Värre kan man ha det.

Igår fyllde min barndomsvän Ewa rätt många år, som jag själv gjorde i våras. Kanske inte så mycket att fira, alla åren, men i alla fall borde man fira att man har sig, fortfarande!

Vi ses inte så ofta, det kan gå år emellan, hon bor i södra änden av vårt land och jag i mitten, men NÄR vi ses så känns det som om det var igår. Underligt, med vissa människor är det så. 

Vi träffades när vi skulle börja skolan, och det var väl hundratals år sedan?  Ett helt liv! Här är bilder från Ewas senaste besök hos oss, vilket var våren 2007. Då bodde Sveipur här hos mig, det är honom hon flätar och rider.

Nuförtiden har Ewa en egen islandspojke, Uggi.   GRATTIS EWA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Dags att kura ihop sig i vardagsrummet kanske. Så här ser det ut hemma hos oss!

Fast solen har vi inte sett på länge förstås....

Kanske är det att man får tända alla dessa ljus. Min absoluta favoritlykta ser ni här!