Som god tvåa kom min andra favorit, årsfölet Stjärnsunds Colibri. ("Nära nära", sa domaren...)

Hon hade med sig modern Shilstone Rocks Quickstep, ett sto som jag haft ett gott öga till ända sedan jag såg henne i vintras. Både Shamrock Lake M C och Colibri fick 41 poäng, om jag uppfattade det rätt?

Jag tror att ägaren Maria tänker om när det gäller huruvida Colibri är till salu eller inte...?

Vad månne bliva av denna lovande pärla???

Gissa tre gånger!

Jo, tidigare nämnda sto!  Grattis säger vi!!!

Jo, Maries vackra Shamrock Lake Marie Claire.. detta tvååriga welsh mountainsto, som Marie köpte på auktion i Wales och importerade förra hösten.

Tjaa, allt var egentligen mitt fel. Det var så lerigt och geggigt utanför utställningsringen så jag ville inte ta ut Meya ur transporten innan hon skulle in i ringen. Med risk för att alla vita strumporna skulle bli leriga.

"Bra om hon är litet laddad..." var min utgångspunkt. Med tanke på tidigare utställningar, senast FÖRRA SÖNDAGEN så brukar Meya uppföra sig som en ängel. Men inte idag...

Men lärdomen är , kolla alltid dagsformen, om hästen behöver rastas av....

Fast ibland visade hon små hintar av en luftig trav. Men domaren hann nog inte uppfatta dem mellan allt bråkande, och följden blev att hon sade sig inte kunna bedöma vare sig skritt eller trav. 6:or blev det. Men fina omdömen på rastyp och de andra punkterna.

Ridå.

Men sen sa vi till varandra: "Det här är ju bara på lek..."    Och Meya är ju faktiskt bara ett år! Då FÅR man busa, i alla fall någon gång.

OBS - se så vita strumporna är! Och nummerlappen satt på rätt sida denna gång. Alltid något.

Men sen visade det sig att Meya vare sig ville skritta eller trava. Hon ville bara galoppera, skutta och slå bakut eller trängas.

Stackars Agneta som är så duktig hade fullt sjå. Matte skämdes. Jag som har skrutit så över min lydiga och välartade ponnyflicka...

Eller plöja med nosen genom sanden...  busunge!!!

Meya var inte förtjust i dagens utställning. Eller rättare sagt, hon var alltför laddad. Både visaren Agneta och jag var helt handfallna inför detta uppförande, för att inte säga helt oförberedda.

Det började ju rätt så bra.

Naturen skapar de allra vackraste konstverken själv!