-som gjort inlägg här under de senaste dagarna! TACK! Igår hissade ponnyflickornas blogg flaggan, för vi kom upp till en förstaplats på topplistan om antalet inlägg!

Ann-Louise, Stina, Gitte, Sofia m fl, ni är toppen.

Men nu måste jag nog skärpa mig och sluta blogga ett tag. Det blir till en läskig sjuka, det där att öppna sin blogg och pluppa in ett inlägg.......

Det är ju poppis att ordna tävlingar och omröstningar på bloggen. Här kommer en - vems är stjärnen???

Min Rudbeckia och blomlådan med virvlande surfiner lägger inte av med att blomma, trots att vi haft flera frostnätter. Vilka optimister!

Det finns så många tankar man kan tänka. Ibland blir det så mycket att hjärnan går varm. Inte bra. Jag tänker tankar om människors ondska och grymhet, hur vi kan plåga livet ur varandra och NJUTA av det. Oförklarligt.

Snikenhet, avundsjuka, förtal och ren dumhet är annat som förmörkar människornas horisont.

Då är det skönt att umgås med djur. De bara är, finns till, och de hjälper oss att återfå god energi om vi tappat den. Jag har älskat djur hela mitt liv. Fast, spindlar har jag litet svårt för. Men inte svårare än att jag räddar dem om de faller i hästarnas vattenkar.

Ibland vill inte natten ta med mig på Sömntåget...  jag somnar av utmattning framför teven på kvällen, men natten är obarmhärtig, jag vrider och vänder mig, funderar både hit och dit. Tänder lampan och läser en snutt, släcker igen och vridandet börjar. Tänker ibland att det vore gott om man slapp att tänka. Men tänker sen att det ändå är för väl att man KAN tänka....

Om vinden blåser löven av träden och regnet smattrar mot taket, tänker jag på mina små hästar. Om jag har stängt in dem, det gör jag ibland när vädret är för läbbigt, så tänker jag att det är skönt att veta att de ligger därinne i den goa torra halmen och snusar. Jag är för valfrihet, men är också en hönsmamma, så jag klarar inte hur mycket som helst. Har jag inte stängt in dem så undrar jag där mitt i natten om de ändå ligger inne i halmen eller om de står ute med rumpan mot blåsten och regnet som sköljer ner över de hukande halsarna... och tänker jag så, blir det förstås ännu svårare att somna. Tänker på min älskade Rosie, som är så känslig för regn, hon kom alltid galopperande och ställde sig i skydd i stallet, bara den lilla bläsiga nosen stack ut, medan de andra kunde fortsätta att beta som om vädret inte gjorde dem nåt - undrar om hon har nånstans att gå in nu? Det regnar ju så hiskligt mycket där nere på västkusten.

Sen tänker jag på livet i allmänhet, på både det svåra och det roliga, det sorgliga och det lyckliga. Men sova, det kan jag inte.

Man säger ju att veden värmer många gånger om: huggning, kapning, klyvning, stapling och inbärning till eldstaden...    asch!

Så fort jag går till min "skötselbox" så kommer Meya rusande och vill in. Därinne blir man borstad och pysslad med. I helgen ska vi till årets sista utställning för vår del, welshutställning på Berga NBG.

Nästa måndag kommer veterinär Matilda och ska ta ut Meyas vargtänder. Undrar just vad Meya kommer att tycka om skötselboxen EFTER DET.....?

I helgen fick vi besök av två efterlängtade figurer, herr Hummer och herr Krabba.

Vi åt upp dem! Mums!