Ridhuset var alldeles tomt, inte ett enda ekipage där ännu. Vi tände upp och gick in. Agneta, som är en väldigt duktig och vältrimmad visare, tog över och allt gick helt enkelt strålande. Skritt, uppställningar, trav. Meya är lydig och följsam och vi var nöjda alla tre efter en liten stund.

Summa summarum 40 minuter från ilastning, 12 minuters åktur enkel resa och en stund i ridhuset.

När vi kom hem fick Vhiskur ett glädjeanfall, sprang så fort som jag inte sett honom springa på åratal. Men då hade jag ingen kamera.

Visaren Agneta och jag beslutade att vi skulle träna en gång med Meya i ridhus, eftersom hon inte är van vid det, har bara varit i ett en enda gång, och tyckte då att det var litet konstigt.

Sagt och gjort, åkte igår iväg till ett närbeläget fint och stort ridhus. Meya är otroligt lättlastad, en sniff på rampen bara och så går hon in.