Lille Hund är nästan tillbaka till normalbeteende nu. Promenaderna går finemang, även utan draghjälp av hundkompisar...

Än är miraklens tid inte förbi!  

Den lilla ån flyter så stilla

Lupinerna svartnar och släpper sina frön till jorden

Lu  

Den fuktiga dimman på hösten finner jag tämligen förtrollande. När allt går till vila i naturen så går även människornas puls ner. I alla fall min. Kanske var jag en björn i tidigare liv?

Ormbunkarna går en vissnande död till mötes.

Meya är inte van att vara ensam i hagen. så när Vhiskur och jag går på en liten skogspromenad ger hon oss en uppvisning över mark. Tyvärr är min lilla Casiokamera helt värdelös, inte en bild blir bra. Men den är liten så man kan ha den i fickan.

-som rör mig på djupet

När träden släpper sina blad

och naturen skalar av sin vackra skrud

och visar sig

naken

Det är ett lugn

en stillhet

när löven ruttnar

det känns som om jag kan andas

långsammare

och själen hinner ikapp

de springande benen