Wow! Kollade på topplistorna, och ponnyflickornasblogg ligger på 9:e plats (av 100) i antalet kommentarer!  Kom igen bara>! Ge järnet allihop!  Vi ska ta dom!  Lägg in en liten pluttig kommentar bara, behöver varken vara genomtänkt eller filosofiskt korrekt....

SNÄLLA GE EN KOMMENTAR OM DU ÄR HÄRINNE OCH LÄSER!!!!!!!!!!!!!!!!

Alla drabbas vi väl av nån slags identitetskris ibland? Jaså - inte DU?  Hmmm...

Man glor på Fulingen i spegeln och undrar vad som egentligen döljer sig bakom det där pannbenet?

Så - vem är då jag? Ylle?

Rätt snäll för det mesta - men elak ibland - kan inte hjälpa det!

Generös för det mesta - men ibland oerhört snål, kollar gärna el- och bensinförbrukning t ex

Smärtsamt empatisk -  men ibland grymt rak och skoningslös

Stark i psyket - men känslig

Självsäker - men med stort behov av feedback och uppmuntran

Punktlighetsfascist! Man måste komma i tid!

Språkfascist! Inga stavfle hällst......

Tolerant - men inte fördomsfri

Vad är Dina bästa sidor, Ylle?   frågar jag mig själv (eftersom ingen annan bryr sig om att fråga...)

"Tjaa, jag är en skeptisk optimist. Det är väl bra?  Har en stor portion (sjuk) humor som ofta hjälper...

Och en oerhörd fantasi!" (kan vara en belastning, ja jag vet)

Vad är då Dina sämsta sidor?   "Ska väl Du skita i!"  (fniss)

"Nää, allvarligt talat, det är nog att jag har för stora krav både på mig själv och min omvärld. Att man ska hålla det man lovat, att man ska engagera sig, bry sig, helt enkelt...."

Vad önskar Du Dig idag?  "Tjaaa, det är väl ingen idé att snacka om världsfred och sånt, det händer ju ändå inte. Jag går alltså ner på det minimaliserade personliga planet... jag skulle vilja se svarta svanar! Och få uppleva en orgelkonsert i Notre Dame i Paris! Sen skulle jag ju väldigt gärna vilja sitta på en hästrygg igen........ och - tänk om Patrick Jane kom tillbaka till mig?"

Ååååå vad jag har haft mardrömmar om den där rampen man måste backa uppför....  jag tycker väl inte att jag kör så pjåkigt, men denna smala ramp, hela tiden uppåt, tjaa, lätt är det inte... även om man har en Subaru!     

Men - det gick, till slut. Och fiiiin halm är det. 40 balar. Får lägga in dem i Vhiskurs box, den nya, för nu står den ju tom....  Han bonden Kjell, han langar ju halm som om det vore pingpongbollar...

Lille Hund vill inte gå, om det inte finns hundkompisar som sällskap. Jag har numera ont i högerarmen av att bära. Och nej - jag tror inte att det hela handlar om "lathet" från hans sida. Hans hjärna har helt enkelt börjat se världen som en annan - och förmodligen skrämmande - plats.

Får ibland en känsla av att han inte ser som förr, inte så att han skulle vara blind, men att han ser saker och ting annorlunda. Kanske ser han dubbelt, kanske nåt annat.

Jag har fått många goda råd. "Sluta pjolta!" "Tyck inte synd om honom" "Lämna honom bara och gå, så ska Du nog få se...."  osv   Men att lämna honom på en plats för att se vad han gör har jag redan provat. Resultatet blir att han står kvar där, hur länge som helst. Jag kan locka, vädja, ryta, spelar ingen roll. När jag varit borta i en halvtimme och kommer tillbaka, så står han där. Olycklig och darrande. Hörni, det testet gör man bara EN gång, och inte i minusgrader!

På bilden vilar han efter gårdagens promenad tillsammans med snälla grannens pudelflickor. Tack för att det finns hund (och människo-) vänner!  

Det är hanterbart, men mitt hjärta gråter över min lille vän, som alltid varit så pigg och glad och rörlig.

Jag har två par favoritskor.

Det ena paret är ett par väl nötta gympadojor. De var dyra då jag köpte dem, och har hållit i flera år med så gott som varje-dags-slitage. Visserligen är de inte så vackra, men - för mig är det funktionen som är viktig! SKÖNT för fötterna måste det vara!

Nästa par är ett par ridboots med stålhätta. De tål väta lika bra som gummistövlar, men är mycket skönare eftersom de andas. När jag går långt så riktigt hör jag hur de flåsar! De är foträta och bekväma och har räddat mina fötter flera gånger från små ponnyhovar (jag säger inte vems)....

När det gäller skor och handväskor och dylikt så är det inte ofta jag längtar efter nåt. Annat är det med grimmor och hästtäcken! Men till min stora sorg (och husses lättnad) så är sadelkammaren nu proppfull.

En enda handväska har jag åtrått i mitt liv. Den tillhör min bästa vän och ser ut som en miniversion av en doktorsväska. Helvass!  DEN har jag haft planer på att stjäla ett flertal gånger (hoppas att Du inte läser det här Vivi, för då tror Du väl att jag varit framme om Du skulle råka förlägga väskan...)  

Hur gör ni med avmaskningen?

Förr avmaskade man efter schema, vare sig det behövdes eller inte. Nuförtiden finns det förnämliga set för maskkontroll, så att man vet varför man avmaskar och mot vad.

Vi är så lyckligt lottade så vi har mark så att det räcker för att ha växelbete. Grundhagen är på litet mer än ett hektar, sen har jag fyra olika betesfållor. De får i tur och ordning beta av en i taget, två per år, de andra två vilar ett år och slås bara av i början av juli och i september.

I grundhagen mockas det minst varannan vecka. Haghygien är av största vikt, förutom smittorisken när hagen är full med träck så blir det också så att hästarna ratar större och större områden om man inte tar bort bajshögarna.

När man har en "fast population" av hästar/ponnier är det förstås lättare att få dem maskfria, än om det är en ständig ström av nya individer som ev kommer med smitta.

Jag känner till två olika maskkontroller, "Kolla masken" och Equippo. Equippo är bra mycket billigare och man får svaret  inom två dygn via mailen.

Fördelen med att slippa maska för ofta är förstås att man undviker att göra parasiterna resistenta mot avmaskningsmedlen. Kanske har det tåget redan gått? Samt att medlen innehåller gift som man inte i onödan vill stoppa in i sina hästar.

För övrigt lär det ha kommit ut avmaskningsmedel i pelletsform som ska vara smakliga och ges som godis. En bra idé. Alltför ofta spottar hästarna ut pastan så att doseringen blir helt fel.

   Nästnästgrannen slog av hela betet med sin fenomenala betesputs förra helgen. Kvar blev bara en mindre bit med uppvuxen vall, förne, där de kan gå och plocka under resten av året.