Visaren Agneta och jag beslutade att vi skulle träna en gång med Meya i ridhus, eftersom hon inte är van vid det, har bara varit i ett en enda gång, och tyckte då att det var litet konstigt.

Sagt och gjort, åkte igår iväg till ett närbeläget fint och stort ridhus. Meya är otroligt lättlastad, en sniff på rampen bara och så går hon in.

Jag tänker inte sluta att blogga. Nädå, men försöka dra ner på takten. Det är inte SUNT att sitta vid datorn så ofta!

Det är så lätt att vara tolerant och vidsynt human i teorin. Men när det kommer till kritan, och Din personliga sfär är hotad, hur tolerant är Du DÅ?

Jag tycker att alla vilda djur har rätt till sitt liv och ryser då jag hör debatten om att alla rovdjur skall skjutas. Men - om jag kom ner till hagen en morgon och hittade lilla Meya sargad och döende efter en rovdjursattack, skulle jag inte vara beredd att personligen strypa förövaren då? Självklart!

Om mitt hem plundrades och vandaliserades, skulle jag då tycka att det räckte med att ge inbrottstjuvarna skyddstillsyn och "vård"?

Om någon mördade min älskade, kidnappade min dotter och våldtog och mördade henne, skulle jag inte utan att tveka kunna höja bössan och skjuta ner den skyldige på fläcken? Skulle inte mitt blod ropa på hämnd? Självklart!

Jag är, liksom de flesta, principiellt emot våld, men jag har stor förståelse för dem som instinktivt tillgriper våld i liknande situationer.

Teoretiska funderingar är en sak, verkligheten en helt annan.

Några mil härifrån huserar ett par vargar. Häromdagen fick en jägare försvara sin jakthund då den kom farande ur skogen med en varg hack i häl.... och vem kan klandra vargen? Blir man attackerad av en skällande hund så....

För mig får vargarna gärna finnas i det vilda. Mestadels tror jag att de är räddare för oss än vi för dem, så vi ser dem därför sällan. Alla varelser har rätt till sitt liv.

Men - de får allt hålla sig ifrån min hästhage! Därför är det jätteviktigt att ha elstängslet i prima skick och elen på, alltid. Ytterligare en sak att oroa sig för under de långa sömnlösa nätterna....

-som gjort inlägg här under de senaste dagarna! TACK! Igår hissade ponnyflickornas blogg flaggan, för vi kom upp till en förstaplats på topplistan om antalet inlägg!

Ann-Louise, Stina, Gitte, Sofia m fl, ni är toppen.

Men nu måste jag nog skärpa mig och sluta blogga ett tag. Det blir till en läskig sjuka, det där att öppna sin blogg och pluppa in ett inlägg.......

Det är ju poppis att ordna tävlingar och omröstningar på bloggen. Här kommer en - vems är stjärnen???

Min Rudbeckia och blomlådan med virvlande surfiner lägger inte av med att blomma, trots att vi haft flera frostnätter. Vilka optimister!

Det finns så många tankar man kan tänka. Ibland blir det så mycket att hjärnan går varm. Inte bra. Jag tänker tankar om människors ondska och grymhet, hur vi kan plåga livet ur varandra och NJUTA av det. Oförklarligt.

Snikenhet, avundsjuka, förtal och ren dumhet är annat som förmörkar människornas horisont.

Då är det skönt att umgås med djur. De bara är, finns till, och de hjälper oss att återfå god energi om vi tappat den. Jag har älskat djur hela mitt liv. Fast, spindlar har jag litet svårt för. Men inte svårare än att jag räddar dem om de faller i hästarnas vattenkar.