Igår hade vi vår tredje omgång i kursen. Meya var riktigt duktig, nu har hon förstått att hon ska ut på spåret och inte sitta i mattes knä..   Hon börjar visa en riktigt bra trav. Gjorde flera fina vändningar, inåt och utåt, så jag avslutade efter ett lyckat minipass.

Ställde in henne i stallet därborta och ägnade mig istället åt att fotografera de andra kursdeltagarna. Många bilder blev det, ni ska få se flera sedan, men jag börjar med en bild av busflickan Signahlgårdens Q-Belle, som tyckte att det här var både konstigt och roligt. Husse Lasse managerade henne med bravur!  

Läser just nu Gerda Anttis "Min man David".

Kring huvudpersonens berättelse ur sitt liv slingrar sig klarsynta och humoristiska inlägg om vår nutid. Pricksäkra iakttagelser, rakt upp och ner och med ett säkert, flytande språk. Sånt gillar jag!

Höstens frusna fingrar målar trädens löv i guld. Det magiska ögonblicket försvinner snabbt, så det är bäst att snabba sig på med kameran...  

-är en av mina favoritförfattare. Jag gillar hennes dagboksliknande och träffsäkra stil. Framförallt att hon med sin torra humor inte försöker att VARA rolig, men att texterna genom sitt innehåll ändå BLIR roliga. Emellanåt. Ibland är de ju otroligt sorgliga.

"Priset på vatten i Finistere" är en favorit. Här beskriver Bodil hur hon slåss mot mullvadarna i trädgården, som hon nästan jämt verkar pyssla i, och hur hon fascinerat får en inblick i den franska byråkratin och byandan. När hon på knagglig franska ska göra sig förstådd i affärerna och det blir alldeles FEL.

Har Du inte läst henne så tycker jag att Du ska göra det snarast!

När jag googlade namnet Jack Frost så kom den här otrevlige figuren upp.... usch och fy!!!

Det är nåt sånt jag fantiserade kunde finnas under sängen när jag var liten...

Rätt ska vara rätt, givetvis skall stuteriprefixet finnas med. Meyas pappa heter alltså Ekbäckens Jack Frost, han ägs av Meyas uppfödare Joanna som också tagit detta foto i somras. EJF  är e Heniarths Mr Milligan och på den linjen verkar det finnas enbart skimlar? Någon?

Meya har ju haft åtskilliga färger i både fäll och man/svans. Silver, guld, brons, brunt, svart  - you name it! Just nu verkar hon skifta till övervägande brunskimmel.

Jag tycker att alla de här olika färgerna är vackra, men antar att hon liksom mor och far så småningom övergår till att bli den där kritvita sagohästen...?

Fast - hon har ju inte ENBART skimlar i släkten! Fadern Jack Frosts mor, Ekbäckens Jasmine är en fux som är efter svartfuxige (?) -står så i papperen - Twyford My Man och undan mörkbruna Ekbäckens Black Jolly. Och på mödernesidan, Mynta (skimmel) finns isabelle mormoderna Laedryds Molly med isabellen Pegasus Buckey som far och mörkfuxige Rondeels Whistle som mor. Spännande!

Ridhuset var alldeles tomt, inte ett enda ekipage där ännu. Vi tände upp och gick in. Agneta, som är en väldigt duktig och vältrimmad visare, tog över och allt gick helt enkelt strålande. Skritt, uppställningar, trav. Meya är lydig och följsam och vi var nöjda alla tre efter en liten stund.

Summa summarum 40 minuter från ilastning, 12 minuters åktur enkel resa och en stund i ridhuset.

När vi kom hem fick Vhiskur ett glädjeanfall, sprang så fort som jag inte sett honom springa på åratal. Men då hade jag ingen kamera.