Ibland vill inte natten ta med mig på Sömntåget...  jag somnar av utmattning framför teven på kvällen, men natten är obarmhärtig, jag vrider och vänder mig, funderar både hit och dit. Tänder lampan och läser en snutt, släcker igen och vridandet börjar. Tänker ibland att det vore gott om man slapp att tänka. Men tänker sen att det ändå är för väl att man KAN tänka....

Om vinden blåser löven av träden och regnet smattrar mot taket, tänker jag på mina små hästar. Om jag har stängt in dem, det gör jag ibland när vädret är för läbbigt, så tänker jag att det är skönt att veta att de ligger därinne i den goa torra halmen och snusar. Jag är för valfrihet, men är också en hönsmamma, så jag klarar inte hur mycket som helst. Har jag inte stängt in dem så undrar jag där mitt i natten om de ändå ligger inne i halmen eller om de står ute med rumpan mot blåsten och regnet som sköljer ner över de hukande halsarna... och tänker jag så, blir det förstås ännu svårare att somna. Tänker på min älskade Rosie, som är så känslig för regn, hon kom alltid galopperande och ställde sig i skydd i stallet, bara den lilla bläsiga nosen stack ut, medan de andra kunde fortsätta att beta som om vädret inte gjorde dem nåt - undrar om hon har nånstans att gå in nu? Det regnar ju så hiskligt mycket där nere på västkusten.

Sen tänker jag på livet i allmänhet, på både det svåra och det roliga, det sorgliga och det lyckliga. Men sova, det kan jag inte.

Man säger ju att veden värmer många gånger om: huggning, kapning, klyvning, stapling och inbärning till eldstaden...    asch!

Så fort jag går till min "skötselbox" så kommer Meya rusande och vill in. Därinne blir man borstad och pysslad med. I helgen ska vi till årets sista utställning för vår del, welshutställning på Berga NBG.

Nästa måndag kommer veterinär Matilda och ska ta ut Meyas vargtänder. Undrar just vad Meya kommer att tycka om skötselboxen EFTER DET.....?

I helgen fick vi besök av två efterlängtade figurer, herr Hummer och herr Krabba.

Vi åt upp dem! Mums!

Tack vare alla era kommentarer hankade ponnyflickornasblogg sig upp till en god andraplats igår. TACK igen!  

Här får ni en fjäril från i somras!

En del av er som läser bloggar tycker kanske att kommentarer är onödiga, eller i alla fall så har inte just DU lust att lämna någon. Men om ni LÄSER kommentarerna så kommer ni att hitta en hel del matnyttigt, inte bara glada tillrop.

Läs t ex under mitt inlägg om "Är det verkligen rätt att rida på 2-åriga hästar" från veckan som gick...  Där finns massor av kloka inlägg!

Om jag tänker efter

så är varje ögonblick en gåva

att ta vara på

Jag citerar Håkan Nesser

från senaste boken

DET BLIR ALDRIG BÄTTRE ÄN NU!

Gillar den här bilden så mycket. För mig är dimma höst! Och ja, blir det någonsin bättre än NU???

Är det  INGEN som blev imponerad?  *besviken*