Lille Hund är verkligen annorlunda, inte bara pälsfattigare...   Han ligger inte längre i sån konstant dvala utan tittar och ser riktigt piggelin ut!

Det där med att hjula var med bildligt talat, inte kommer jag runt inte. Men några glädjeskutt kan jag allt göra!

När jag bäddar hästarnas sängar har jag oftast publik. Bäst att stänga dörrarna, för nån "hjälp" vill jag inte ha....

Idag skulle jag lämna bilen på service i Uppsala och då passade det så himla bra att ha fått en tid för Sammieklipp på Fluffabriken (ja hundsalongen heter så!)

Han har sett ut som ett riktigt ulltroll, jag har inte velat bada och klippa sen i juli. Och när det har gått så långt behövs litet proffshjälp. Han har varit där förr, innan jag började klippa mer själv, och de är så snälla så. Men idag var han litet lessen när jag lämnade honom och jag kände mig som en riktig bov....  usch!

Men när jag hämtade honom verkade allt ändå rätt OK, och han blev så fin, som ett litet leksaksdjur av plysch...  visst är ulltrollet gulligt, men som sagt, det blir svårskött och VARMT för honom dessutom.

Före:

Efter:

Meya har länge studerat "storasyster" Nyponros´beteende, och nu när hon är First Lady så har hon tagit över sysslorna liksom....

Hon hjälper mig att mocka tex!

Jag tycker nog att Meya har en skaplig halslinje hon också....

Det är en utställning för unga ponnier kvar, nästa söndag ganska nära oss. Jag hade inte tänkt anmäla Meya, eftersom hon skulle ha fått vargtandsbehandling som igår. Men eftersom det blev inställt, så ...  har tanten blivit utställningsgalen?

Nja, men det är ju just sånt som man kan göra med en sån här liten ponnydam. Hörde också att de hade ont om anmälningar, så... javisst...   anmälde!

Och eftersom Meya tycker att det är helt OK att åka transport och springa runt i utställningsringar (nu skyller hon på PONNYN...)

Lille Hund, vår älskade, bästa lille hund!

Så här har det oftast sett ut den senaste tiden:

Hunden i djup dvala. Din kropp behöver väl vilan, men det känns oroande och trist att se detta.

En sån tur att Du har snälla hundkompisar med tillhörande hussar o mattar så att Du får litet "extern stimulans".

Även hästarna vill hjälpa till! Vhiskur snusar försiktigt och undrar hur det står till. Fast till skillnad mot oss så tror jag att djuren VET.

Ibland har Din blick varit så borta, som om Du vistas i Landet långt långt härifrån....

Men i helgen som gick - då lekte Du med Dina leksaker! Vår glädje var obeskrivlig. Är det på väg att vända?

När Du inte vill gå så bär jag Dig. Vill Du gå själv så är det jättebra. Jag struntar i om folk tycker att jag är tramsig. "Han blir bortskämd!"  Ja, än sen?  "VAD TJOCK han har blivit!"  Ja, prova själv att vara i stillhet ett par månader. Jag kan ju inte ta bort maten helt.

Du lille tjocke älskade hund. Jag kan bära Dig till världens ände om det behövs!!!!!!!!!!!!!!!

Det skulle bli tandkoll och för Meyas del vargtandsutdragning idag. Jag hade just börjat göra i ordning varmvatten hinkar och sånt, när veterinär Matilda ringde och berättade att hon var genomförkyld. Så det dröjer minst en vecka till, och hästarna fick susa ner till betet istället. Så ledsna de blev då (inte!)!