Vilken fart det blev på er! Provocerade jag er igår med mitt gnäll om kommentarer? Det är tydligen effektivt!Jag bugar och bockar för alla positiva reaktioner jag fått!

Jag har en god vän som uppmanar mig att skapa mer debatt på min blogg. "Skriv t ex om de usla människorna som annonserar efter gamla "sällskapshästar" och sen kör dem direkt till slakt.." sa hon. Ja, det finns ju en outtömlig källa av debattämnen att skriva om. Inte minst inom hästvärlden. Men inte så många nappar på dem.

Hur hästar hålls alldeles för många på alldeles för små ytor, där de knappt kan ta några steg i trav. Hur många hästar hålls instängda i sina boxar i stort sett dygnet runt, utom när de rids. Hur många hästar får för litet mat, kanske av snålhet. Och hur en del hästar får äta alldeles för mycket, så att de blir sjuka. Hur hästar flängrids, ungefär som om de vore crosscyklar, som man bara skrotar när de sedan inte håller. Hur de piskas och sporras. Hur många hästar saknar både fysisk och psykisk stimulans och blir helt avstängda.

Kommentarer är för mig något slags gensvar. Att det finns några läsare där ute. Även om det bara är "vilken fin bild!" är kommentaren för mig värdefull. Att cirka 100 unika besökare läser bloggen ser jag av statistiken, men inte av reaktionerna. Kanske är det inte speciellt intressant att läsa om mina hästars dagliga liv? Eller att se mina foton, min blogg är ju i stort sett en fotoblogg.

Men när jag skrev om kinesernas kommande världsherravälde inom handeln, om hur man skär av hajarna fenorna och sedan kastar dem (hajarna alltså) levande och lemlästade tillbaka i havet, då var det inte heller så många som reagerade. Skriver jag om bra eller dåliga böcker får jag ingen större respons.

Jag vet inte vad som får er engagerade. Jag vet inte ens om jag orkar bry mig idag.

Vhiskur behövde bara en sedering och fick sina tänder putsade han också. Men i den munnen var det betydligt mindre problem, tyckte Matilda. Trött blir man!

Meyas vargtänder satt som berget. Efter tre sederingsomgångar och mycket vickande och pillande med vassa tandredskap, tyckte Matilda att det räckte för den unga ponnydamen. Risken finns ju alltid att man bryter sönder vargtanden om man tar i för mycket. Det blev samma recept som för Cinnamon förra hösten, återbesök om tre veckor då det förmodligen går lättare att ta ut de båda tänderna.

Jag har observerat att Meya skakat konstigt på huvudet när hon ätit müslin den senaste tiden. Misstänkta tandproblem? Ja, mycket riktigt var det riktigt vassa kanter på några tänder. Matilda filade och raspade och det blev runt och mjukt. Tänderna ska ha kanter för att kunna mala fodret, men inte vassa piggar som går in i kinder eller tunga!

Liten Meya var ordentligt trött när hon blev av med munstege och envis veterinär....

Kolla underläppen!

Så var det dags för den årliga tandöversynen. Inga utställningar mer i år, inga flugor eller besvärande värme. Meya har redan tidigare diagnostiserats med vargtänder i överkäken.

Matilda veterinär anlände med hinkarna fulla av otäcka skramlande instrument. Efter sederingen och litet vingel på benen beslutade Meya sig snabbt för att lägga sig ner. Matilda är inte så bekväm av sig, så hon fortsatte behandlingen i det nya läget...

Det ser ju litet otäckt ut med munstege och trött häst, men Meya tog det bra och var jätteduktig.

Jag har skrivit om det förut, min förvåning över alla dessa män som uppträder i medierna med halvutvuxet, Björnligeliknande helfnasig skäggstubb. Tycker de att det är snyggt?

Jag tycker att det ser helrisigt ut.

Jag menar, ska verkligen alla män nuförtiden se ut som uteliggare?

Vad är vitsen?

Har de inte råd med rakapparat, eller i alla fall hyvel???

Älskade hästar!

Mina hästar blir minst sagt vana vid att bli fotograferade...

Finns det någon bättre bakgrund än ett dimmigt landskap? Dessutom blir ljuset så mjukt. Så här såg det ut idag nere i hagen. Fortfarande finns det gräs att beta.