I mitten av 70-talet kom min dåvarande man hem med en låda under armen. En jobbarkompis till honom hade fått en hoper kattungar, kattmamman hade fått dem med sin son, oplanerat (?). Tydligen trodde de inte att sonen skulle vara intresserad "på det sättet" av sin mamma! Inavel alltså. Eller linjeavel, om man vill uttrycka det finare.

Peter, eller Peppi som han sedan kallades, var en ljuvlig randig kisse. Hans ungdom tillbringades i lägenhet, utegång skedde i koppel. När vi flyttade ut på landet till en hästgård där vi hyrde ett litet hus, fick han vistas ute. Så underbart han tyckte att det var!

                                Peppi poserar för mattes kamera

Peppi var en trevlig katt, utom när han blev provocerad. Min far skrämde honom när han var en liten liten kattunge (vi fick honom när han var 4 veckor bara, skandal!) så honom hatade han livet ut. Det räckte med att Peppi hörde pappas bil, så började han morra lågt...

Han vaktade vårt hus, en gång skulle en elektriker göra nån installation dagtid när vi jobbade. Vi berättade var nyckeln låg osv, men senare samma dag ringde en förtvivlad elektriker och berättade att han inte fick komma in i huset "för det sitter en morrande katt och vaktar ytterdörren..."   

Peppi blev bara 8 år. En kväll när vi var borta hos bekanta, kände jag plötsligt på mig att något hänt honom. När vi kom hem ropade jag och ingen katt kom. Då gick jag direkt ut till vägen och letade. Där fick jag syn på Peppi som låg död vid vägkanten, såg ut som han sov bara.

Det var naturligtvis sorgligt att han inte blev äldre, men han fick i alla fall ett liv som en katt ska ha, med mycket utevistelse och mycket kärlek...

 

Birgitta

20 november 2010 17:44

Tror alla dina djur har haft det superbra..
Vi fick en kattunge som nog inte ens va 4 veckor..hon va liten mager och väldigt nära att dö.Min dotter hade henne innanför tröjan och en flaska modermjölksersättning för kattungar i sin ficka i 2 veckor..och kissen överlevde och är i dag en liten mycke lurvig kisse som värmer min säg om natten..Hon vill absolut inte gå ut..

http://www.lundin.dinstudio.se

 

Gustavsborg PRE/Ann-Britt

20 november 2010 22:07

En katt i min smak! Jag får ta och läsa alla dina "historiska" inlägg när vår kurs är över och jag är tillbaka från Spanien.
ha det gott!

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

21 november 2010 08:57

Ha det nu så härligt i Spanien, många fina hästar lär Du se!!!

 

Malin

20 november 2010 22:13

heja heja.... jag vill jättegärna att du fortsätter berätta om dina djur du haft under årens lopp....

Undulater hade vi också i våran familj när jag var "liten"
Pelle o Pia hette de.... en grön hane o en gul hona.... tyvärr växte honans näbb så hon inte kunde äta o hon blev avlivad.... men Pelle var social o satt med i köket på bandspelaren o lyssna på musik om dagarna.... tills morsan kom hem med en ny "fru" till Pelle... som visade sig vara.... en hane som fick namnet Sammy. Sen var inte Pelle lika social längre för han hade ju en polare...
Pelle blev gammal o dog men Sammy levde i bra många år... fri som fågeln i mitt o syrrans sovrum tillbringade han all tid utanför buren utom när det var dags att äta... sov gjorde han endera på burtaket eller uppe på gardinstången. Konstigt nog var det väldigt sällan som han flög ut ur sovrummet o in i nåt annat rum, men när han väl dog så var det i köket där han hade krupit in mellan väggen o kaninburens underdel (ja kaninen levde också ett fritt liv fast i köket) o helt enkelt somnat in.

http://grankott.blogg.se

Alpackaprinsarnas blogg

21 november 2010 08:55

Å viken gullig historia, jag tror ju att fåglar som får flyga fritt i rummet är glada fåglar, till skillnad mot alla dessa som tvingas sitta i en liten bur i många år, kanske helt utan kompis också.. och människor som inte har tid med dem.

 

Stina

21 november 2010 07:13

Katter ! Ett av mina absoluta favoritdjur .
Jag fick ju nyss en av mina älskade katter överkörd och det känns =(
Samtidigt VET jag att han hade ett kanonliv här hos oss på landet !

Din Peppi låter som en mkt personlig katt med vaktarinstinkter *s* vilken kisse !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

21 november 2010 08:56

Ja, har djuret haft ett BRA liv så känns det lättare även om de dör alltför unga...

 

kicki

21 november 2010 14:46

så många katter som tyvärr möter det ödet....det är nästan så man får räkna med det om man skaffar utegående katt...
han verkade vara en härlig kisse!

http://kaa.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...