Tervaleijona

23 november 2010 16:49

Det är säkert bara något tillfälligt, kanske är det hormoner inblandade hos käre Tamya också. Om jag förstår saken rätt så är du även begåvad med ett enormt tålamod, så det kommer säkert att ordna sig :)

Alpackaprinsarnas blogg

24 november 2010 09:19

Ja, även om han är kastrerad så kan det ju vara en form av dominansförsök från hans sida, när jag nu interagerar så starkt i flocken.. tålamod, yes!!!!!!

kicki

23 november 2010 17:46

oj vilken vändning...sicken lipsill! jag menar förståss Tamya, inte dig!
hoppas han snabbt kommer på bättre humör!

Alpackaprinsarnas blogg

24 november 2010 09:18

Shit happens som sagt. Men min nya taktik har redan varit framgångsrik, inget mer spottande... Det svåra är att hålla igen träningen när nu både My och Qatay så gärna vill......

Mita

23 november 2010 18:50

Oj, tufft, hur får man bort ett spott beteende?

Alpackaprinsarnas blogg

24 november 2010 09:17

Man slår dem hårt i huvudet... ha ha, jag bara skojade förstås, nää men taktiken är att ta en time out från klickerträningen, att ignorera Tamya och om han närmar sig och ser stirrande och fräck ut att driva iväg honom vänligt men bestämt. Genom att göra sig STOR och dominant och kanske ha vita spöet i handen.. så att han inte inbillar sig att jag är en underdånig medlem av flocken... fniss,,

Stina

23 november 2010 18:54

Ojdå ... vilken tur att du ändå har kunniga folk att vända dig till för råd.
Hoppas det löser sig snart !

Alpackaprinsarnas blogg

24 november 2010 09:15

Jo tack, ja det är tryggt att ha kunnigt folk att fråga till råds. När inte magkänslan räcker till...

AK

23 november 2010 21:29

Trist och ledsamt när djur visar såna tecken. Men jag tror att han ger sig när han vant sig mer.

Alpackaprinsarnas blogg

24 november 2010 09:14

Vi får hoppas det!

Kim

23 november 2010 23:34

OJ da! inte så roligt men bakslag kommer ju alltid i all "uppfostran" av både barn och djur.
Så jag skulle inte oroa mig, Tamya kanske behöver lite tid att känna sig trygg i rollen som ledare och sen blir han nog lättare att umgås med.
Allt löser sig sa han som ... ;-))

Alpackaprinsarnas blogg

24 november 2010 09:13

Jo så är det nog.. 2 steg framåt och 1 steg bak....

Katarina

24 november 2010 00:39

Det är sååå trist när ens träning får bakslag. Men det blir ju nästan alltid så. Sedan går det framåt igen.

Alpackaprinsarnas blogg

24 november 2010 09:12

Ja, det var nog okänsligt av mig att inte märka att Tamya blev STÖRD av de andras träning, han har tittat på mig så ingående och konstigt, jag trodde att han frågade om sin saknade kompis, och då var det nog i själva verket "Vad i hela friden GÖR DU?" som var hans fråga...nå man lär sig hela tiden!

Aramis - En dressyrblogg

24 november 2010 12:47

Huuu så otacksamt! All heder till dig som kämpar och står i! Tröstkram

Alpackaprinsarnas blogg

24 november 2010 14:22

Tack snälla Liv! Men jag borde ha tolkat honom litet bättre, alltid lär man sig något på vägen... av sina djur!

Izza

24 november 2010 15:12

En stor bukett till dig som engagerar dig så i dina djur. Lär av motgångar och glädjs av framgångar. =) Det skulle finnas fler som du i världen!

Alpackaprinsarnas blogg

24 november 2010 18:21

Åå tack Izza! (blir så glad över att Du förstår)

Gitte

25 november 2010 09:17

Men, du missförstår honom ju bara. Han har hört ryktet om veckans blomma på din blogg. Och vill på ett alpackianskt vis införa veckans spottloska som balans. Den var inte riktad till dig. Du var bara ett kreativt input till ditt bloggande! Fattade du inte första gången fick han ju ta till tipset en gång till. ;)
Näe, buse säger jag bara. Håll inne med de högt eftertraktade lusernpelletsarna ett tag så kommer han nog på andra tankar.

Alpackaprinsarnas blogg

25 november 2010 18:10

Ja här vankas minsann inga godisar mer (bara i smyg till My och Qatay när Tamya inte ser, hi hi)

rackemarie

25 november 2010 11:47

Hmm...Tar han kanske strid med dig om ledarskapet över flocken?

Alpackaprinsarnas blogg

25 november 2010 18:09

Precis min tanke!
Men nu har jag varit rätt passiv de senaste dagarna, och han har inte fått mer eld på sin brasa... och jag har visat mig stor och imponerande utan att visa honom intresse och utan att träna de andra. Det går bra.

Ann-Louise

1 december 2010 08:08

Men Ylle,dominans och ledarskap..... Inte ska väl du vara nästa utlösare av härdsmälta hos tant Ryrvik ;-) he he he.
Du är väl ingen alpacka heller?

Kan det vara så att din träning innebär ett obahag för honom, även om du inte gör något riktat mot honom? Tex att tryggheten/flocken splittras - delas upp. Kanske att de andra blir uppvarvade och han uppfattar det som otrevligt? Kan med andra ord något i själva träningssituationen även med de andra innebära något otrevligt för honom? Det är inte alltid lätt att se för vi kikar gärna på om vi "gett godis" eller "korrigerat", men det finns så mycket annat....

Om du kan hitta det skulle jag försöka kontra med att göra det lönsamt och positivt för honom. Något extra gott som tar tid att äta medans du tränar. Han får träna först, sist eller aldrig....

Jag tror inte att det är frågan om någon form av dominans eller "ta över" eftersom jag inte tror på de begreppen..

Kram, kram och sätt på spott-visir :-)
Lycka till!

Alpackaprinsarnas blogg

1 december 2010 08:53

"Kanske att de andra blir uppvarvade och han uppfattar det som otrevligt? Kan med andra ord något i själva träningssituationen även med de andra innebära något otrevligt för honom?"

DÄR tror jag att Du satt fingret EXAKT på det som skett, han har upplevt någon slags "oro" i flocken och gillar det inte! Och då vill han stoppa mig... ska försöka knepet med extra gott och sysselsättning för honom, så att han inte bara blir utesluten!

Ann-Louise

2 december 2010 00:14

Ja du kan ju grunna på det i alla fall.
Hoppas du klurar ut det så ni kan fortsätta era äventyr utan att du blir alltför nedkletad ;-).
Kram!

Alpackaprinsarnas blogg

2 december 2010 07:45

Han har inte spottat mer...