Ja vad gör man en dag som den här? Rakt ut på snöåkern förstås, tjohooooo!!!

Emily med sina tre hästar! Genom djupsnö i skogen, inga hinder, allt är glatt och självklart. Och hästarna hennes! ALLTID med öronen framåt (utom när de lyssnar på sin matte...)

Rättade till litet där. Slår mig hårt på låret AJ! Visst finns jag! AJ!

Dock snurrar inte klotet runt just mig, vilket jag heller aldrig trott..... Det måste vara snön som tagit sig in i min hjärna  AJ!

Ibland känns det som om man befinner sig mitt i en science-fictionroman.

Fotoklubben där jag är en tämligen passiv medlem, stoltserar med programmet för höstterminen 2009. Försynt mailar jag dem och påpekar att vi nu är inne i februari 2010....

Bloggar uppdateras inte, senaste inläggen var för hundra år sedan.

Ponnyavelsföreningen där jag är medlem, det går inte att komma in på deras hemsida, hela fronten upptas av en stor bild. När jag påpekar detta blir jag uppmanad att installera nåt mysko program på min dator, vilket jag inte alls tänker göra. Så det blir väl till att gå ur föreningen då?

Ibland undrar jag om jag befinner mig i rätt tidszon? 

Lille Hund är nu så gott som återställd! Nu har den sista otäcka tröskeln i huset övervunnits och Lille Hund beter sig som innan den otäcka stroken i höstas.

Vår glädje är obeskrivlig!

Här leker han med den ekologiska prinskorven han fick i går morse. Han leker mer som en katt än en hund. Har jag sagt det förut?  Hans far Orange Sixten som vi aldrig fick se där på kenneln, det var nog för att han var - en KATT!  

Många har lagt märke till att besökssiffrorna stadigt har sjunkit in på nya året. Både hos mig och hos andra bloggar på min länklista. Man kan fråga sig om det beror på att de var felaktiga förut, eller om folk helt enkelt har tröttnat på våra djurrika bloggar? Kanske intresserar kläder och smink mer?

Men jag har hellre 10 intresserade läsare än 100 som bara hastar förbi! Vad jag verkligen uppskattar än den dialog och erfarenhetsutbyte som vi "häst- och hundbloggare" har med varandra! DET är guld värt!

Så jag har beslutat att inte bry mig om den där besöksstatistiken, istället blir jag jätteglad över era kommentarer hos mig och att vi kan kommunicera om för oss viktiga saker!  Ni andra, ni som alltid läser men aldrig lämnar nån kommentar, ni är förstås välkomna ni också!

Någon dag fick vi i helgen då solen vågade sig fram och det vita helvetet ovanifrån höll sig någorlunda lugnt.

Vi lyckades gräva fram tre hösilagebalar till under den djupt insnöade presenningen och klarar alltså veckan ut!

Staketen ligger till stora delar med minst en tråd under snön, och det är ett under att överhuvudtaget någon ström alls går fram. Men igår när jag slarvigt nog greppade en tråd med handsken så smällde det till, så ström finns det.

Att ondgöra sig över kylan och snön lönar sig egentligen inte, det är bara man själv som blir frustrerad. Men allt blir svårt, jobbigt och - kommer det visa sig när elräkningen kommer - dyrt!

Om alternativet inte är att ta livet av sig är det bara att härda ut och tro på att det kan komma en vår, någon gång i framtiden. Men vem tusan vill vara med om den SNÖSMÄLTNING som  kommer att forsa fram överallt? Bäst att inte tänka på det alls.

Förresten kanske det kommer en asteorid flygandes och utplånar oss alla innan vi hinner säga "snöskyffel".....   Eller så får någon av jordens alla halvslumrande jättelika vulkaner ett utbrott och så slipper vi tänka på nåt mer.

Det är som det är och blir som det blir. Så jag tar en bulle till...