Idag är det verkligen en god morgon. Vi måste ha haft änglavakt igår vid löshoppningen, för Nyponros verkar inte ha fått några men alls, inte stel, inte svullen, ingenting! Glad och pigg!

Det var ett bra råd med hjälpbom ur hörnet. Nästa gång ska jag vänta tills Marika kommer, hon är duktig på det här med avstånd och kombinationer. Igår hoppade vi bara ett enkelt stigsprång med hjälpbom ca 2 meter framför. Framförallt är Marika  lugnet själv, när jag tänkt efter så kom jag på att jag nog bidrog till den något höga farten, jag är betydligt nervigare och drev kanske på litet för hårt.  Och Nyponros har ju liksom inte FÄRRE nerver, om man säger så! Hon är ett riktigt litet fullblod i sinnet.

I morse fick de träffa min lille(?)bror som kom förbi och hälsade på.

Skönt underlag att sitta i, även att rulla sig i! (tillåtet om man är lös men inte när man leds..)

OBS det här var INNAN rumplern, inte efter!

När jag täckte av och stallade in Nyponros så verkade hon helt OK. Ingen ömhet, lika glad och sprallig som vanligt. Så jag hoppas, hoppas att det inte blev några men av vurpan idag!

För att dämpa ner racerfarten vid hoppningen har jag fått rådet att låta henne hoppa några låga serier, så att hon måste TITTA och TAXERA. Vad tycker ni?

När vi löshoppar är fikapausen viktig! Marika kopplar av med en kopp i några minuter...

Vilma och Trocadero. Lille Trocadero hoppar så FINT, han taxerar exakt, hoppar vare sig för högt eller för slarvigt utan alldeles exakt. Härlig shetlänning!

Tjaaa, Rosie älskar ju att hoppa, och idag var inget undantag, trots att det var längesedan! Matte kunde inte ta några bilder av sprången, dels är den lilla kameran så attans seg, den fotar flera sekunder efter att man tryckt, sen var det liksom fullt upp med att sköta själva löshopperiet...

Nyponros drog som en liten raket mot hindret, det gick bra i 4-5 språng, först lågt och sen litet högre, men en gång hade hon så bråttom att hon glömde att taxera och gjorde en ruskig rumpler..  Mattes hjärta nästan STANNADE...   Hon kunde ha brutit nacken...  Men hon steg upp och ruskade av sig sågspånet. Hon fick hoppa ett lägre hinder en gång till, och hon tvekade inte alls men hoppade vältaxerat och HÖGT....

Väl hemma igen kunde vi pusta ut. Och hon travade alldeles rent i hagen, så det verkar ok. Men muskelömhet o dyl märks väl först i morgon?

De yngsta deltagarna, Vilma och Vendela , kunde inte hålla sig från att leka litet i sågspånen...

Agneta och Vivi och Isak diskuterar nåt viktigt... Men Isak kan inte låta bli att snegla mot fotografen...