Visst är de söta, Gitte och Sveipur!

Meya har blivit bra kompis med Vhiskur. Som synes. I bakgrunden ser ni mitt nybildade hav. "Hästbukten"

Liten trist men snäll köttätande växt söker nytt hem. Tämligen oförarglig, har inte tagit en enda tugga av Lille Hund.

Orsaken till att jag skänker bort den är att vi har vuxit ifrån varandra! Vi har inte längre någonting gemensamt. Jag är mer intresserad av min nya fina Kalla.

Intresserade kan anmäla sig via bloggen. Meddelas endast på detta sätt.

Tvåårshoven ville visst inte vara med i förra inlägget, i vanlig Prima Primadonna-stil vill Nyponros ha ett eget inlägg!

"Utan hov - ingen häst!" Så sant som det är sagt och skrivet.

Här ser vi en 17-årig barfotahov, en 10-månaders fölhov och en tvåårshov. Den skrynkliga handen tillhör undertecknad, en Åldring. OK, jag ska sluta tjata om det här!

-att slita mig från datorn!

Att utan att ramla och slå ihjäl mig eller störa henne alltför mycket....

- skulle jag vilja kunna visa Nyponros (och Meya) på utställning. Jag kan ju inte alltid förlita mig på välvillig uppfödare eller vänner, som kanske inte har tid, eller vill visa sina egna ponnier....

Men hur ska det gå, med käpp och allt?

Jag överlevde fölsedan. Jag ramlade rätt obesvärat över det fruktade trappsteget rakt in i Kärringåldern. Dagen blev t o m rätt rolig.

"Man är inte äldre än vad man känner sig..."  tröstar vänkretsen. Tack! Då är jag ungefär 24 i huvet, men över 90 i kroppen! Men eftersom Acceptans är vägen till saligheten, sägs det, så beslutar jag mig för att det inte finns så mycket mer att göra än att försöka sitt bästa.

Fick låna gubbens käpp. Nu kan jag nog stappla mig fram ett tag till. Fridens!