Snälla matte, kan du inte RIDA snart?

Matte svarar: "När jag gått ner tio kilo..."  

Så det lär dröja.

Ibland är det jobbigt att de är så tama och minst sagt NÄRGÅNGNA. Man får freda sig! Här är det Meya som puttas undan från kameran, som verkar vara hemskt spännande!

Meya lär sig att jonglera grenar

Igår lyckades jag jaga ut husse med motorsågen (jag jagade alltså inte MED motorsågen utan jagade ut honom för att han skulle ta motorsågen..)  och fick honom att ta ner några halvstora aspar. Så här års vill hästarna gärna gnaga bark och grenar, och med fördel asp. Det sägs (enligt Wrangel) att aspbarken motverkar inälvsparasiter...

Hästarna uppskattar gesten och äter ivrigt på grenarna. Nästan hela stammens bark är avgnagd efter bara en dag!

-och de här två bilderna gjorde mig väldigt glad!  Meyas form på halsen påminner mig om en antik grekisk staty som jag bara älskar med just en sån hästhals (kanske litet maffigare, när jag tänker efter) och Vhiskurs öga - bara helt underbart! En sådan livsvisdom jag ser i den där blicken!