Vilken storartad hyllning jag fick på Pilis hemsida...    Är grymt stolt! Kan det vara mig hon beskriver???

Jag måste bara skriva en hyllning till SOLEN som visar sig i all sin prakt idag. Kan inte undanhålla er dessa bilder av Lille Hund på promenaden!

Jag är FÖR lösdrift! Att hästarna får leva ett så fritt liv som möjligt, själva bestämma när de vill vila, vandra etc.

Ändå stänger jag just nu in mina små varje natt. När man har ett spann mellan 8 månaders föl och 17 årig distingerad herre så är behoven tämligen olika. Jag vill att de små flickorna får vila i lugn och ro i torr halm och att de får just de foderransonser som de behöver. Behoven är så olika, och går de fritt är det inte säkert att det blir rätt.

Fri tillgång. Att ha fri tillgång på hö eller hösilage kan tyckas vara det ultimata. Men jag vågar inte. Med hingstar kan det nog fungera, de rör sig antagligen så pass mycket att de förbränner mer. För mig hotar fångspöket, då de små robusta ponnyraserna lätt blir för feta.  Sen vill jag absolut vara den som kontrollerar fodret innan de får äta det. Ställer jag ut en storbal så har jag ingen möjlighet att SE eller KÄNNA avvikande dofter och ev föroreningar.

Täcken. Givetvis ska robusthästar inte behöva ha täcken. Jag undviker det så länge det går, men är det riktigt SNORväder (blåst och snöglopp eller hällregn) så drar jag mig inte för att sätta på dem regnkostymer. Det må vara mot naturen, men jag har svårt att se hästar som hackar tänder i kylan. (lätt överdrift där, inte hackar de tänder!)

Jag är en rätt PJOLTIG matte, och det står jag för!

Jag sprayar mot eländiga flygfän och sätter på dem flughuvor som skydd.  Men blir flickorna bara litet större och vädret varmare, då är det ren lösdrift som gäller, jag lovar!

Detta är en bekännelse. Jag lever inte alltid som jag lär. Men vem fan gör det? (ursäkta svordomen)

Jag har med intresse följt Ann-Louises filosoferande och debatt kring affirmativ träning och själv gjort inlägg om positiv förstärkning, en ledstjärna i mitt umgänge med mina djur (trodde jag)...

Jag skryter stort om att jag aldrig säger NEJ och undviker ordet INTE. Men när jag gjorde en kontroll av mig själv, hittade jag åtskilliga blunders. Se bara här:

Scen 1: Nyponros försöker tränga sig in genom en decimeter stor öppning av boxdörren, hon vill absolut umgås med matte, inne i boxen håller jag på att mocka. "NEJ! INTE störa matte nu!"

Scen 2: Meya kliver upprepade gånger upp i skottkärran med frambenen, leker trumslagare, kling KLONG, kärran håller på att välta. "NEEEJ! Gå ner med dej!"

Scen 3: Fodringsdags. Jag har knappt hunnit in i hagen, flocken flockas ivrigt runt mig, Vhiskur prejar undan Nyponros, som i sin tur sparkar efter Meya, som flyger iväg. "NEJ, FY på er, var snälla nu!" Varvid jag viftar med ena armen för att få fri lejd och skingra bråkmakarna.

Scen 4: Jag öppnar dörren till skötselboxen, tre hästar trängs ivrigt för att få bli den förste att komma in och bli borstad etc. "NEJ, undan med er nu, en i taget tack!"

Osv osv. Jag kan bara inte UNDVIKA  att lägga mig i, känner också att jag måste ha ordning och reda i hagen, hästarna får inte tränga mig eller varandra, och i vissa situationer går det helt enkelt inte att BE dem, jag måste KOMMENDERA!  Unga hästar testar en, ungefär som ungar, de måste få gränser, det måste vara JAG som bestämmer ordningen i hagen, i alla fall när jag är därinne med dem!

 Så var det med det.