Det här gänget är nästan omöjligt att träna tillsammans. ALLA tre vill göra vad matte ber om. Presenningen var verkligen rolig!

Lilla Meya hade inte heller hon några som helst problem med att kliva upp och över presenningen. Vhiskur fanns vid sin skyddslings sida.

Nyponros är minst sagt en mycket TRÄNINGSVILLIG ponny och fattade ögonblickligen vitsen med presenningen. Ponnyflickorna har jag hittills inte tränat alls med detta.

Efter att ha ledit henne över två gånger, klickat och belönat, så visste hon att presenningen minsann var en trevlig plats.

Hon gick upp på den om och om igen och tittade uppfordrande på mig.

Plockade fram en presenning som Vhiskur aldrig hade sett förut. Nu var det ett tag sen vi tränade med en sådan, men det har blivit några gånger genom åren. Mest då gröna.

I början kommer jag ihåg att han var livrädd, det tog några timmar att få upp en enda hov på pressen! Den var absolut livsfarlig!

Nu förtiden har han blivit en cool kille och tvekade inte en sekund innan han marscherade ut på den Stora Blå. Utan grimma förstås, men med klicker och beröm.