Idag har vi fått bra mycket snö. Det gick med nöd och näppe att gräva fram boxdörrarna.

Jag tänkte just börja beklaga mig, men så kom jag att tänka på hur de har det i norra Sverige. Inte bara mycket mer snö, utan också herrans kallt. Så jag besinnade mig. Det här är ju bara några decimeter snö! Och nollgradigt.

Fast det vore ju inte helt fel med litet vårväder snart?

Häromveckan vaknade Mannen i huset av ett underligt ljud. Det liksom krafsade. Han försökte somna om, men eftersom ljudet återkom så klev han motvilligt upp ur sängen för att kolla vad det var.

Så småningom härledde han ljudet till pannrummet, inifrån rökgången. Han provade att sätta på oljebrännaren, och då bröt helvetet löst därinne. Det krafsades och det skreks. Han stängde genast av brännaren och öppnade sotningsluckan. Med ficklampa lös han in och fick se ett par stora, runda ögon. Det var en uggla! Hur i hela fridens....?

Han stack in långa armen och fick tag på en tämligen svart och ihopknycklad ugglevarelse. Han trodde att den var körd och lade den försiktigt på marken, men den skrek till och flaxade iväg, en svart figur i den mörka natten. Bortsett från sotet i fjäderdräkten verkade den till hans stora  lättnad helt OK. Han skulle just till att skruva tillbaka luckan när han hörde mer ljud därinifrån. Lös med lampan igen, och se, därinne satt ytterligare en uggla!

In med armen igen, ut med ugglan, som var i samma skick som den förra, oskadad men svart av sot. Även denna ugglevarelse flög direkt till skogs. Vi antog att paret hade värmt sig uppe under skorstensskyddet och ramlat ner i pipan (som bara är 160 mm i diameter!)

För att hindra ytterligare viltolyckor satte mannen upp en metallsil över skorstenspipan. Det hela fungerade bra ända fram till i söndags, då jag skulle sätta en brasa i pannan. Jag badade hunden i badrummet och när jag kom in i vardagsrummet luktade det starkt av rök. Mannen, som satt där och läste, påstod att han inte kände någon lukt. Han var väl redan rökförgiftad. Men han skulle kolla ändå, eftersom jag tjatade. När han öppnade dörren till pannrummet bara vällde det ut tjock, grå rök! Silen ovanför skorstenspipan var helt igensatt, och röken kom inte ut den rätta vägen utan samlades nere i pannrummet!

Däremot kom en hel del rök in i huset. Trots flitig vädring stinker det fortfarande svagt av rök. Men vi överlevde. Så det kan gå!

Att rida är bland det bästa man kan uppleva här i livet. Speciellt när det råder en fullständig harmoni mellan ryttare och häst. INGENTING går upp emot det!  Jag menar bara att hästar inte LIDER av att inte bli ridna. Vilket inte innebär att de inte uppskattar motsatsen, hajarú...?

Här en bild av mig på islänningen Sveipur, för några år sedan  ...

Ett samtal mellan intervjuare (nedan förkortat Int) och Ylle:

Int: Vad är det där en mysko titel på ett inlägg?

Ylle: Jag har fått flera kommentarer av Lollipop(vem nu det är?) under mitt inlägg den 2 mars som heter "Vhiskur säger". Jag kände att det vore bra att inte minst för mig själv bena ut mina tankar. Lollipop skriver "Ingen häst mår bra av att bara vila, de behöver träning precis som vi. Blir ledsen när jag ser en sån vacker men omusklad häst". Hon menar då Vhiskur.

Int: Nå, vad tycker Du då? Svara på frågan!

Ylle: Då blir svaret ett tveklöst NEJ! Jag anser inte att hästar lider om vi inte rider på dem. Det är så många andra faktorer i deras liv som spelar in för deras välbefinnande. Däremot anser jag att det finns åtskilliga hästar som lider JUST för att de rids!

Int: Vad menar Du?

Ylle: Titta bara på alla hästar som rids hårt och fel av sina okänsliga ryttare. Det piskas och sporras och slits i hästmunnarna med skarpa bett. Jag skulle vilja påstå att det finns ett oerhört lidande bland hästar som rids.

Int: Ja, men Lollipop menar nog att man ska rida hästen med förnuft för att bygga upp dem och göra dem starka och friska?

Ylle: Ja det är möjligt. Men att dra alla över en kam är aldrig rätt. Jag anser nämligen inte heller att alla hästar som rids lider. Många hästar mår utomordentligt bra och har ryttare som rider mjukt och med förnuft, som ger hästen ett omväxlande arbete och aldrig kräver mer än vad hästen för stunden klarar av.

Int: Vilka andra faktorer menar Du spelar roll för hästens välbefinnande?

Ylle: Utevistelse! Varje häst borde få vistas ute en stor del av dygnet, i tillräckligt stora hagar. Kompisar! Ingen häst borde få leva ensam, vare sig i stallet eller i hagen. Hästen är en utpräglad flockvarelse och det bör vi ta hänsyn till. Foder! Många hästar får för litet eller för mycket foder eller foder av dålig kvalitet.Har man häst bör man vara ytterst noggrann med fodret. Skydd! Alla hästar ska ha tillgång till en plats med skydd för vind och regn, välströad med torrt liggunderlag. Tyvärr finns det hästar som enbart vistas i sin box 23 timmar per dygn och rids den 24:e timmen. Det finns också hästar som är "ute" men då står i en slags utebox där de inte ens kan ta ett travsteg. Det finns också många hästar som hålls ensamma. Och hästar som hålls på "lösdrift" men inte har något skydd för väder och vind och där människorna inte bryr sig nämnvärt om varje individ utan bara gör det lättast för sig själv.

Int: Ja, ja. Men hur har Vhiskur det i sitt liv då, det var väl frågan?

Ylle: Han har stora långsträckta hagar där han kan rusa när han leker med sina kompisar, ponnyprinsessorna. Han får daglig vård (borstning, skötsel) och ypperlig kvalitet på fodret. Han kan själv välja att gå ut eller in i sin alltid välströade, torra box. Han väljer alltid att sova inne.

Int: Jag tycker mig ana en något sårad försvarston?

Ylle: Ja, det är klart! Det känns väl aldrig roligt att någon tycker att ens häst(ar) inte har det bra! Och jag skulle också vilja påpeka att det finns hästar som är otroligt vackra och välmusklade men som lever ett så onaturligt hästliv att de lider psykiskt. En häst är inte bara en kropp utan också en känslig varelse!

Int: Nå, svara nu på Lollipops frågor "Vad är stimulans för Dig? Hur ofta är han utanför hagen?"

Ylle: Stimulans ör främst att kunna leka fritt med sina hästkompisar. Och här leks det och springs för fullt i hagen. Det är också att få gå med matte på promenader, att lastas och åka till nåt annat ställe och kanske löshoppa litet lätt. "Longeras?" Nja, jag gillar inte konventionell longering där hästarna rusar runt på ett litet böjt spår. Det sliter på lederna. Däremot brukar jag "löslongera" dem en och en i en rätt stor inhägnad, ca 30 x 50 meter. Där kan de springa mycket rakt fram  och de gillar de övningarna och blir väldigt uppspelta.

Int: Varför rider Du inte på honom?

Ylle: Jag har ju berättat att han har en skada som gjort att han blivit triangelmärkt. Han klarar inte att ridas mer än möjligen någon skrittpromenad, han får ont då. Och hans kroppsspråk är så tydligt, vi känner varandra väl. Jag vill givetvis inte att han ska ha ont! Men jag ville heller inte slå ihjäl honom bara för att han inte klarar av att vara ridhäst! Jag har ju möjlighet att ha honom hemma, och så länge han har ett bra liv ska han (och jag) få njuta av det.

Int: Du kommer väl inte heller att kunna rida på ponnyprinsessorna?

Ylle: Näää  ha ha - det skulle se ut det! De kommer inte att bli högre än 122 cm. Skulle man gå efter det kriteriet så borde jag väl inte ha NÅGON av mina tre hästar! Men som jag redan har sagt, hästar har andra behov i sina liv än att bli ridna! Behov som jag gör allt för att tillfredsställa. Och jag är övertygad om att mina hästar har ett bra liv! Basta! Nu har jag inte tid med Dig längre, ska gå ner till hästarna!

Ett fult och ett vacker namn. Mask + rosor!

Min far hatade maskrosor. Jag kommer ihåg att han jagade dem hela sommaren med hacka och spade. Jag älskar dem!

Dessa mobiltelefoner! Mobiltelefonföretagen spottar visst ut åtskilliga nya modeller per vecka, som det verkar. Skaffa nytt, kasta bort (den Du för dyra pengar köpte förra året) lyder mantrat.

Men som en sunt skeptisk kvinna vägrar jag att låta mig manipuleras av trenderna. Min urgamla Nokia (t.v) duger så bra för mig! Men jag måste erkänna att jag förra året föll för en vältalig försäljare och ändrade mitt kontantkort till ett månadsabbonnemang för ungefär samma kostnad. På köpet fick jag en Sony E mobil (den till höger).

Jag slängde in den i skåpet och låtsades inte om att den fanns där. För jag ville egentligen inte alls byta telefon. Tills min, som alla män (?), teknikgalne man råkade hitta den. Han plockade genast fram den och mixtrade litet, och sen började tjatet. "När ska Du börja använda Din nya telefon?" "Tjaaa..." svarade jag.

Om jag ska vara ärlig gjorde jag faktiskt ett valhänt försök. Men knapparna är så små så att mina tjocka fingrar träffar fel hela tiden. Och när jag skulle lägga in min brors mobilnummer och knappade in namnet MAGNUS, så ändrade den (intelligenta??) satans telefonen det till "Någon"... ????????

Va??????    Man säger att moderna telefoner kommer med förslag till ord de tycker passar in på de knappar man trycker. Då var loppet kört för mig. Jag vill INTE ha en telefon med egna (dumma) åsikter! Och inte behöver jag vare sig surfa eller e-maila via mobilen.

Jag återgick omedelbart till min kära Nokia. Den må vara så gammal så att alla tekniknördar gapskrattar åt den, men se, den duger åt mig. Kanske ska jag skänka Sonyn till mannen? Men han tycker väl redan att den är föråldrad?

Jag har skrivit det förut. Jag missar ogärna ett avsnitt av serien "2 1/2 män" som går vardagkvällar på TV 3 (just nu mellan 19-20).

Charlie Sheen har den där varglika, intelligenta glimten i blicken som jag finner så attraktiv. Jag kan förstå att kvinnorna faller som käglor i hans famn. Han är en slarver, kvinno-konsument och en suput, men ändå så charmig! Hans kommentarer är ofta så elaka och så träffande!

Brodern Alan spelar sin dumroll så bra. Och tjocksmockpojken Jake är bara för UNDERBAR! Sen har vi då sist men inte minst husan Berta, som även hon kommer med de mest dråpliga, välsittande kommentarer. En härlig samling alltså! Missa den inte!

Här är Kungen i hagen med sina väna jungfrur....