Att alpackor kan spotta verkar vara något som människor känner till. Det har varit en strid ström av nyfikna besökare som har kollat in alpackaprinsarna, och de flestas första spontana kommentar är "Spottar dom?"

Då förklarar jag att visst kan de spotta, och att de gör det på varandra om de är osams, men att de inte spottar på människor, dels för att de är rätt uppfostrade, och dels för att det händer bara om man stressar dem ofantligt mycket så att de får närmast dödsångest.. Då är spottandet (och sparkandet) deras försvarsmetod. Fast i första hand så flyr de förstås, de är flyktdjur ända ut i klospetsarna!

Igår råkade Tamya och My i gräl om något under vår träningsstund i fållan. Jag hade händerna fulla av Qatay (jo, jag fick på grimman även denna gång!) när jag hörde att det var en spottorgie borta i hörnet. BÅDA pojkarna var i full gång med att spotta på varandra. Hittills har jag bara sett My hota, alltså harkla sig, inte gå hela vägen och verkligen spotta.

Jag sa åt dem på skarpen, och som de duktiga gossar de är så slutade de genast. Men de tycker verkligen illa om smaken som blir i deras mun när magsaften kommer upp, det är ju magsaft som de spottar ut. Så båda två gick omkring med äcklade miner och halvöppna munnar. My lunkade efter mig utstötandes små ömkliga kvidanden, men jag sa åt honom att han faktiskt fick skylla sig själv, spottar man så smakar det pyton..

                Tamyas äcklade min, efter en kort stunds spottande

                   Det här var första gången jag fick se Mys "äckelmin"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...