Ann-Louise

24 mars 2009 08:21

Ha ha ha jag säger väl det. alltid ska vi bestämma över någon och eftersom vi värnar om djuren så får det bli "gubben". Ha ha.

Samma här. Fast det roliga är att om det verkligen gäller något viktigt för "Gubben". Så är han så j-la envis så han får som han vill. Segt och sävligt envis.....och jag tröttnar...
Vem är dominant? Asgarv :-D!!!!!

Ann-Louise

24 mars 2009 08:22

Underbar bild!!!!

Johanna

24 mars 2009 08:51

Oj! Vi har verkligen inte alls samma erfarenheter vad gäller NH!! Jag tycker inte alls att det är "döda" hästar, utan snarare lugna och avslappnade hästar. Dom litar på dig och behöver inte själva ha "koll" på omgivningarna och allt som händer runt omkring. Det är ju DU som har tagit den rollen och därför kan jag som häst slappna av och lita på dig. (som i en "vanlig" hästflock också) Så uppfattar jag det i alla fall! ;-)

Lin

24 mars 2009 09:35

Blanda er i skrev AL, men jag vet inte om jag egentligen vill.
Har man åsikter som inte stämmer med övriga "klickervärlden" ( den som jag tydligen inte befinner mig i;) så blir man genast en ARG och OTREVLIG person. Man blir nästan HATAD och det känns verkligen otrevligt och ledsamt.
Säkert är det så att det förekommer någon slags hackordning bland några slags djurarter.
Hästar, vargar och hundar), vad spelar det egentligen för roll hur de är sinsemellan DÅ VI ÄNDÅ ÄR EN ANNAN ART.
Vi kan väl använda vår intelligens i samvaron med dem istället?
Tror enda gången jag skulle kunna bli arg är om det gör VÄLDIGT ONT eller om jag blir VÄLDIGT RÄDD.

Gitte

24 mars 2009 10:12

Vill bara poängtera det där med NH. På senaste träningspasset var det en unghäst som NH-tränades i ridhuset när vi kom. Vi knackade försynt på och sa kan vi komma in? Jo, det går nog bra sa ägaren fast det är min 2-åring (nästan 3) som för första gången ska få en ryttare på ryggn. Jaaa sa NH tränaren, kom in kom in - bara bra med lite social träning vi har jobbat för ostört hitintills!

Vi - 2 islänningar - såna som normalt sett brukar få "vanliga" hästar i sken när vi sätter igång i tölt. En gångart som vanliga hästar inte förstår vad det är. Det låter väl som varningsstamp eller något.

Det var som att se Monty Roberts in action. Mannen - måste få reda på hans namn - longerade med grimma och långt rep. Gjorde join up och fick hästen att flytta sig etc.

Det var fjärde gången han jobbade med denna helt ohanterade häst. Plötsligt i ett töltvarv får jag se att han sitter på hästen som helt lugnt och avslappnat är med på allt denne man gör. Allt handlar om tajming poängterar denna tränare. Det gäller att kunna läsa sin häst.

Efter detta kliade han hästen på halsen med sina fötter, låg bakåtlutad över ryggen på honom. Hängde över hästens rygg. Gled av. Hoppade upp igen lite senare. Allt med en helt lugn unghäst som helt litade på att denne man var hans naturliga ledare.

Inget tvång där, tydlighet, belöning och tajming.
Lektionen avslutades med att killen la på hästen en sadel som om det var det naturligaste i världen. Vilket det var för hästen.

Mer sånt!

ylle

24 mars 2009 13:56

Vilken härlig upplevelse, Gitte!!!

Maria Y

24 mars 2009 13:57

I mitt djurbestånd ser jag tydligt hur den äldre hunder i många fall bestämmer över den yngre, hur alla yngre katter går ur vägen för gammelkattan och hur min häst helt klart kommer längst ned i hierarkin i sin stogrupp, i alla fall vid mat och insläpp.
Men det betyder inte att jag tycker att det är nödvändigt för mig att inta någon särskild position i förhållande till mina djur. Jag är bara intresserad av att de mår bra och att de tillsammans med mig utför de beteenden jag vill att de ska utföra. Om hunden kommer direkt när jag ropar, struntar jag faktiskt i om den gör det för att den tror att jag är chefen eller godisautomaten.
Men jag noterar att den ser mycket gladare ut än vad jag gör när min chef ropar på mig....

ylle

24 mars 2009 16:37

Jag uppskattar alla inlägg!

Mita

25 mars 2009 14:16

Oh vilken fångande bild, känner nästan solen gassande i ansiktet och doften av sommaren....