Elenor, och kanske även någon annan, undrar hur det kom sig att jag skaffade sådana SMÅ ponnier som jag inte alls kan rida....  Här kommer kortversionen, för er som inte följt den i min föregående blogg.

Min trasiga kropp tillät mig inte att rida mer än sporadiskt, och efter lång ångest beslutade jag mig för att sälja min förstklassiga ridhäst islänningen Sveipur. Han var helt enkelt för bra för att bara skrota i hagen! Och jag hade hittat den perfekta människan som köpare. Kvar blev min triangelmärkte islänning Vhiskur. Han behövde sällskap.

Jag ville ha något litet, en ponny som jag inte behövde få dåligt samvete över att jag inte red! Min vän Vivi har två underbara welsh mountains, Ekbäckens Saraband och Ekbäckens Spjuver. De är både små, vackra och har ett sjusärdeles lynne. Efter att ha besökt welshutställningen på Salsta sommaren 2007, var jag övertygad, en welsh mountain skulle det bli!

Jag hade tidigare varit i kontakt med Ekbäckens stuteri, som hade ett underbart ungsto, Ekbäckens Jade (vi vet väl alla var hon hamnade!) - men jag såg henne bara på bild, aldrig i verkligheten. Och eftersom jag var så velig kring försäljningen av min islänning, det tog över ett år innan jag bestämde mig, så kändes det litet skämmigt att kontakta dem igen. Jag kikade på en del unghingstar och ungston, men var rätt övertygad om att det var ett STO jag ville ha, och helst ett riktigt ungt sådant. Det är mycket roligare att följa en häst/ponny från början!

Så, hösten 2007, fick jag syn på en annons på nätet med en förtjusande liten fux. Exzentrics Nyponros! Var det fuxfärgen, var det hennes uttryck, ja något gjorde att jag genast kontaktade säljaren, Marie, och tog med mig Vivi dit för att kika. Genast när jag fick syn på Nyponros där hon gick i hagen bland alla shettismadamer, såg hur hon kikade på oss och nyfiken kom fram, ja då var jag såld. Henne skulle jag ha!

Jag lät Vhiskur få vara ensam i några dagar för att han riktigt skulle längta efter sällskap. När Nyponros kom, såg det först ut att gå alldeles utmärkt. Men redan första eftermiddagen blev han elak och jagade henne nästan ur hagen. Då fick jag snabbt genomföra plan B, han fick åka iväg till Marikas lösdrift över vintern och jag hämtade tvååriga Mälby Cinnamon, som jag också tittat på  och gillat, så plötsligt hade jag TVÅ welsh mountains! Sen bråkade de tyvärr i ett helt år, tills jag gav upp och bytte Cinnamon mot lilla Meya. Nu äntligen har det blivit lugnt i hagen. Att ha tre hästar är inte så dumt, då blir det alltid två kvar när man tar ut en en av dem.

 Varför jag kan tänka mig att ha hästar när jag inte rider, beror på att jag naturligtvis inte kan leva utan hästar! Bara att umgås med dem i hagen eller ta med dem på promenad ger mig bra energier, och det ger livet helt andra dimensioner. Att få bli deras vän, någon de litar på, att få äran att sköta om dem och göra deras liv så bra som möjligt, allt ger mig så mycket. Kanske några tycker att det låter knasigt, men då har de aldrig kommit någon häst riktigt nära! För lyckan är för mig inte att kunna pressa min häst till storartade prestationer. Det är när den vill komma till mig alldeles frivilligt, och snusa lätt på min kind.

 

Gitte

23 mars 2009 23:33

Perfekt - hi hi tackar :)

http://nissebus.bloggagratis.se

 

elenor

26 mars 2009 00:58

Vad roligt att du tog dig tid och berättade om dina små hästar. Tycker inte alls att det är knasigt att ha hästar som man inte kan rida på. Jag skulle nog gjort precis samma sak om jag skulle bli skadad så att ajg inte skulle kunna rida mer tex. Att leva utan hästar för en som är så hästbiten skulle bli en sådan fruktansvärd depression hos någon som inte kan rida men gärna vill ha häst tror jag. Så jag tycker du gjorde helt rätt! En häst är en häst oavsett storlek och dem ger så mycket tillbaka. Det är ju det runtomkring som ger en sådan mycket energi och glädje mer än själva ridningen tycker jag. Finns så mycket roligt man kan göra med små hästar också som promenera med dem, lära dem saker m m .. Att bara komma ut i stallet och känna hästlukten och göra stallsysslor, kan det blir bättre än så. Som sagt.. en liten eller stor häst. Spelar ju ingen roll, huvudsaken man har kärleken och tiden för dem. Dem ger en sådan kärlek och sådan livsstyrka tillbaka...

Tjingeling!

http://nogg.se/startPage.asp?idHomepage=96461

 

ylle

26 mars 2009 06:36

Härligt Elenor, Du förstår ju PRECIS!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...