Meya har varit inne i transporten flera gånger, viktigt tycker matte, eftersom hon åkte så långt när hon kom hit. Allt gick bra, förutom att Meya tyckte att det var otäckt att tranportlämmen var litet rutschig av snön. Men Rosie visar att det inte är farligt alls.

När matte öppnar transporten kan hon knappt hålla mig tillbaka, jag bara rusar in. Därinne är det ju ROLIGT! (och baljan med müsli i gör ju inte det hela sämre....)

Här är allt prima, om ni undrar vart jag tog vägen så tappade jag internet och därmed bloggen och mailen i måndags!   Det är inte klokt så strandsatt man blir utan!

Har ett nytt program nu som jag måste träna in mig på, men snart kommer vi igen med nya bilder...

Nyponros diarré gick över efter några dagars bioprominkur. Så allt är lugnt!

Eder   Ylle

PS vilken tur att jag hade lagt in alla mina foton i en extern hårddisk!!!!

Nyponros har varit blöt i baken de senaste dagarna. Brunsten, trodde matte först, men även vanlig diarré har stött till. Konstigt, inget foderbyta har skett och diarré har ponnyflickan hittills aldrig haft...

Matte beväpnar sig varje kväll vid insläppet med ljummet vatten och svamp. Här ska tvättas ponnyrumpa! Rosie, som är mattes keldocka har dock bestämda gränser för hur långt man får gå. Och rumpregionen tillhör inte tillåtna områden!

Men matte ignorerar arga sparkar och parerar skickligt. Det gäller att ha lååååånga armar, för rakt bakom kan man ju inte stå! När tvättningen avslutats med gott resultat blir det mycket beröm och MOROT. Och se, det går bättre för var gång!

 Biopromin i kraftfodergivan gör väl sitt till, för i morse var det alldeles torrt och fint. Hoppas att det har gett med sig.

Sa hon som ondgjorde sig över anglikaniseringen...  tja, man lever inte alltid som man lär!

Hoppas att ni har en fin Alla Hjärtans Dag!

Meya är inte överdrivet förtjust i att bli borstad. Rättare sagt, hon gillar det inte alls!

Men när jag tog fällkammen och drog den över henne, då stod hon blickstilla och bara njöt. Kanske ett tips till er som har hästar som inte gillar borstningen...?

Nu börjar Meya känna sig trygg här, och tar egna intitativ till kontakt. Ja, hon hjälper med liv och lust Rosie när hon hjälper mig att mocka... fast jag undanbett mig deras hjälp! De välter korgen, kliver upp i skottkärran, är allmänt i vägen...  fast de är ju rysligt söta ändå!

Vad som är roligt är att hon inte är det minsta rädd för store Vhiskur, men hon har ändå exakt rätt beteende, när han säger åt henne att gå undan så föltuggar hon och lyder...  men nästa minut står hon nära honom och äter av hans hösilagehög!

Nyponros är lycklig över att ha en liten kompis som hon kan bestämma över, men hon är inte elak utan bestämmer bara vart de ska gå och vad de ska göra. Vilket inte är så svårt, Meya följer Rosie överallt.

Varje gång jag ser dem leka och springa och bralla, och det gör de ofta, så känner jag hur RÄTT jag gjorde som följde min magkänsla när det gäller det här!

Meya går utan att tveka in i skötselboxen och är nyfiken på det mesta.

Den här tog jag idag i skötselboxen... den blev rätt oskarp men nästan impressionistisk i sin framtoning, och den visar för mig Vhiskurs själ, om Du förstår vad jag menar?