han travar så fint framför sin släde, Isak af Gullunge

Mina körintresserade vänner passar på att lufta sina slädar, nu när det för en gångs skull är bra underlag.

Igår kom Agneta och Isak förbi och visade hur fint han drar släden. Ett sånt vackert ekipage!

ÄNTLIGEN fick jag igång min mail, tack vare en alert supportgosse!  Jisses så avskuren från världen man känner sig utan vare sig internet eller mail!!

Så SNÄLLA alla ni som mailar mig ibland, kan ni inte vara bussiga och skicka ett litet mail till vanliga adressen, så jag får in er igen!!!

TACK på förhand och ha en trevlig helg!!!!!!!!!!!!!               Ylle

Jag fick ju med vänligt bistånd av Glocalnets supportgossar internetet att funka - men mailen - nej! Där säger de att de inte har support!

Går endast att komma åt mailen via webmailen. Försöker igen idag via nåt supportbolag som visst tar 19 spänn i minuten? Skitmail!!

Min lilla användbara fickkamera Fujin dog helt plötsligt utan orsak. Jag börjar tro att de här digitalkamerorna är inställda med en livslängd på cirka 3 år, för att man ska tvingas köpa nya och hålla "marknaden" igång?'

Köpte alltså en ny, för det är behändigt att kunna ha en kamera i fickan, Nikongullegrisen är litet tung att alltid ha med sig. Casion visade sig nästan FÖR lätt, det kan vara svårt att hantera en kamera som är i pyttepyttestorlek, i alla fall om man har så stora tjocka fingrar som jag har!

Sen visade det sig att Casion är urbota lååååååååångsam, när man tryckt så tar det några sekunder (!) innan bilden tas. Inget för djurfoton alltså, inte heller för ögonblicksbilder, som djurfoton oftast är. Men står objektet stilla så är det hyfsad kvalitet, bara hyfsad, trots 9 megapixlar. Kolla vårt vitrinskåp med mina älskade Lovisaglas!

Idag när jag var ute med Lille Hund, hade ponnyprinsessorna träning inför Täbylöp...   de kom galopperande ut på den tämligen stora nedre ängen, drog några varv runt där i full galopp, sen susade de upp på skogskullen som är ganska brant och stenig, studsade och hoppade över stenar, racade ner igen och galopperade i vansinnig fart runt, runt på ängen..  Och med vansinnig fart menar jag då att de låg i kurvorna som andra Formel-1 -bilar!

Ett mattehjärta gläds förstås över livsglädjen och leklusten de visar, men stannar å andra sidan nästan av förskräckelse över deras vilda framfart på skogskullen...   Men det heter ju Welsh MOUNTAIN, så de ska klara oländig terräng...  och idag överlevde de utan några men!

NATURLIGTVIS hade jag ingen kamera med, på bilden här från förra veckan har de betydligt långsammare tempo..

Flera gånger om dagen går flocken upp eller ner i hagen. För det mesta ser det ut så här, störst först och minst sist.

Jag har svårt att vänja mig vid att det numera är så FRIDFULLT i flocken! Men det blir en lika stor lyckokänsla varje gång jag märker det!

Meya får påhejning av Nyponros, som verkligen tar hand om sin lilla skyddsling...  och hjälper matte!