Sa hon som ondgjorde sig över anglikaniseringen...  tja, man lever inte alltid som man lär!

Hoppas att ni har en fin Alla Hjärtans Dag!

Meya är inte överdrivet förtjust i att bli borstad. Rättare sagt, hon gillar det inte alls!

Men när jag tog fällkammen och drog den över henne, då stod hon blickstilla och bara njöt. Kanske ett tips till er som har hästar som inte gillar borstningen...?

Nu börjar Meya känna sig trygg här, och tar egna intitativ till kontakt. Ja, hon hjälper med liv och lust Rosie när hon hjälper mig att mocka... fast jag undanbett mig deras hjälp! De välter korgen, kliver upp i skottkärran, är allmänt i vägen...  fast de är ju rysligt söta ändå!

Vad som är roligt är att hon inte är det minsta rädd för store Vhiskur, men hon har ändå exakt rätt beteende, när han säger åt henne att gå undan så föltuggar hon och lyder...  men nästa minut står hon nära honom och äter av hans hösilagehög!

Nyponros är lycklig över att ha en liten kompis som hon kan bestämma över, men hon är inte elak utan bestämmer bara vart de ska gå och vad de ska göra. Vilket inte är så svårt, Meya följer Rosie överallt.

Varje gång jag ser dem leka och springa och bralla, och det gör de ofta, så känner jag hur RÄTT jag gjorde som följde min magkänsla när det gäller det här!

Meya går utan att tveka in i skötselboxen och är nyfiken på det mesta.