När jag står där med mina händer inne i manen och min kind mot hans hals, känner jag en otrolig frid... jag lovar att mitt blodtryck går ner till hälften... vi bara är... tiden stannar för en stund...  kvinnan och hästen.. för evigt

Idag var det borstningsgenomgång, hästarna kom var och en in i "the happy place" - som jag kallar min skötselbox. Därinne ska det var lugn och ro och kännas roligt att gå in....

NU är det läge för den "magiska kammen"! När vinterpälsen börjar lossna, så fungerar den här kammen superbra! Man kammar igenom pälsen, den tar med sig alla lösa pälsstrån och sen kan man bara dra av det med handen, för alla hår sitter kvar i kammen...

Förmodligen känns det ganska så skönt, det blir som litet massage, för både Vhiskur och Nyponros stod som tända ljus och bara njöt....  Meya har ju litet svårare för det här med att bli borstad, vadå, vad gör Du, sluta nu... men även hon stod ut, i alla fall en liten stund. Hon såg i alla fall att de andra båda hade så trevligt, så hon var inte alls ovillig att kliva in i boxen..

När Vhiskur och jag står där, så känner jag verkligen att vi har själarnas gemenskap. Jag behöver aldrig binda honom, han står lös och lyder minsta viskning. Men så har vi också känt varandra i 11 långa år nu....

Så hittade jag i Aramis blogg ett klokt uttryck kring inridning av häst:

En treåring ska ridas tre dagar i veckan, 30 minuter per pass

En fyraåring ska ridas fyra dagar i veckan, 40 minuter per pass

En femåring ska ridas fem dagar i veckan, 50 minuter per pass

Det kanske då skulle innebära att en tvååring ska jobbas (från marken) 2 dagar i veckan, 20 minuter per pass?

Med "jobbas" avses allehanda små lätta övningar, som att lära sig att gå på lång töm och starta, stanna och vända.....