Jag är övertygad om att Vhiskur fick lära sig ett och annat vad gäller socialt beteende hos hästar när han fick vistas i Marikas storlösdrift på Syninge Ridskola förra hösten/vintern. Jag var ju nära att förskjuta honom helt när han uppförde sig så vidrigt mot Nyponros då hon kom till mig som 7-månadersföl...  Men Marika ställde upp. Underbart att ha sådana vänner!

Ochjag är säker på att det är därför han är så snäll i umgänget med ponnyflickorna nu.

Mig skriva i bloggen - Du läsa men inte orka kommentera?

Mig skriva i bloggen - Du läsa men inte vilja kommentera?

Du inte vilja kommentera -mig inte vilja skriva i bloggen!!!

OBS - det här gäller ju inte er flitiga människor som ofta kommenterar, Gitte, Marie, Johanna, My, Moa m fl. Men NI ANDRA kan gott ta åt er!

Som motvikt mot alla dessa inspända huvuden, skarpa bett och hackande sporrar finns det många som drömmer att rida MED sin häst istället för att man motarbetar varandra. För så blir ju både ryttare och häst förlorare och ingen upplever någon glädje. Om man inte är en inbiten djurplågare dvs...

"Där konsten slutar tar våldet vid"... som gamle Ehrengranat så riktigt kommenterade.

Ingenting är väl så ljuvligt som att ha en häst som FRIVILLIGT följer en och vill umgås med sin människa. Om Din häst flyr undan Dig när Du kommer ut i hagen bör Du ta Dig en funderare på varför.

I min ungdom (*fioler in från vänster*) var min stora dröm att få min förut så skengalna nordsvensk Eurita att vilja samarbeta med mig helt utan tvång. Jag red henne ofta i bara grimma, och det gick utmärkt. Då var jag ju ung och smidig och vägde betydligt mindre än idag...

En dag vågade jag släppa kontrollen och red ut i skogen utan någonting alls. På en naken häst alltså. Ett lätt mantag, och kommunikationen skedde med röst, vikthjälper och skänklar. Så underbart det var! Jag var helt utlämnad till min hästs goda vilja och hon var GOD! Vi skrittade mest, travade och galopperade, och allt gick som en dans.

Jag gjorde om det flera gånger, men aldrig när någon annan var i stallet. De hade väl trott att jag var tokig då? Idag är det annorlunda. Då hade jag kunnat uppträda med numret!

Det var, det är och det kommer att bli...

Dagens mantra är: släpp det förgångna och LEV I NUET!  iNTE så jäkla lätt må jag säga!

Är det ens eftersträvansvärt?

Varför ska jag glömma allt som hänt i mitt liv fram tills nu? Man måste väl få glädjas åt minnena och dra nytta av alla erfarenheter man gjort, blåsningar man gått på, allt det man ändå klarat av. Förhoppningsvis har det gjort mig till en mognare och klokare människa?

Framtiden ska man inte tänka på, säger de vise, för då får man oroa sig innan det kanske händer och sen NÄR det händer, alltså oroa sig två gånger... Men man måste väl få tänka LITET på framtiden?  Att fantisera och drömma och planera, är inte det en betydelsefull bit av vår tillvaro, ibland kanske det som håller en uppe?

Självklart vill jag minnas dåtid, leva i nuet och drömma om framtiden!

Idag ligger Ponnyflickornasblogg på 13:e plats på blogglistan... snacka om väsentligheter... ha ha... eller som jag själv skulle säga "Get a life!"

Kan inte någon tvinga mina händer bort från tangentbordet och låsa datorn? Det här är ju SJUKT!