Mannen i mitt liv har stenkoll på alla köksgrejor. Han ser ögonblickligen om det fattas en eller annan slev eller tallrik. Och jag som inte ens skulle kunna tala om hur många tallrikar där finns i skåpet....

Igår grälade vi om en tvättlapp, som han saknade. Genast när det fattas något i huset, så anklagar han mig för att jag har tagit ner det till stallet. Jag förstår inte var han får det ifrån? Bara för att jag någon gång tagit med mig en eller annan bunke ner, eller en träsked, eller en uttjänt handduk som man kan torka hästrumpor med......

Så nu, så fort han inte hittar vad han söker, kommer ropet: "Har Du tagit ner xx eller YY till hästarna?"  "Nääää..." svarar jag automatiskt, innan jag tänkt efter. Men även om jag har tämligen dålig koll på köksattiraljerna, så vet jag nog om jag tagit ner nåt till stallet. Nuförtiden köper jag istället det jag kan behöva och tar det direkt till hästarna, för att undvika bråk.

Så den lilla gula tvättlappen känns jag inte alls vid.

I huset kan det vara ganska så ostädat. Men hos hästarna... är jag petnoga!

På bilden ser Du deras uppsättning av små skor! Swiss och Boa boots...

Förrförra inlägget bröt fullt ut mot min egen regel, aldrig skriva för långt i bloggen. Det blir trist och svårläst.

Kort och kärnfullt ska det va´....   som det här!