Som motvikt mot alla dessa inspända huvuden, skarpa bett och hackande sporrar finns det många som drömmer att rida MED sin häst istället för att man motarbetar varandra. För så blir ju både ryttare och häst förlorare och ingen upplever någon glädje. Om man inte är en inbiten djurplågare dvs...

"Där konsten slutar tar våldet vid"... som gamle Ehrengranat så riktigt kommenterade.

Ingenting är väl så ljuvligt som att ha en häst som FRIVILLIGT följer en och vill umgås med sin människa. Om Din häst flyr undan Dig när Du kommer ut i hagen bör Du ta Dig en funderare på varför.

I min ungdom (*fioler in från vänster*) var min stora dröm att få min förut så skengalna nordsvensk Eurita att vilja samarbeta med mig helt utan tvång. Jag red henne ofta i bara grimma, och det gick utmärkt. Då var jag ju ung och smidig och vägde betydligt mindre än idag...

En dag vågade jag släppa kontrollen och red ut i skogen utan någonting alls. På en naken häst alltså. Ett lätt mantag, och kommunikationen skedde med röst, vikthjälper och skänklar. Så underbart det var! Jag var helt utlämnad till min hästs goda vilja och hon var GOD! Vi skrittade mest, travade och galopperade, och allt gick som en dans.

Jag gjorde om det flera gånger, men aldrig när någon annan var i stallet. De hade väl trott att jag var tokig då? Idag är det annorlunda. Då hade jag kunnat uppträda med numret!

 

sofia

20 januari 2009 11:05

Ja det är sant att rida utan tvång eller vistas med hästar utan tvång eller våld är så skönt......man får en sån god vän då

http://www.nassom.bloggagratis.se

 

EXZENTRIC

20 januari 2009 11:23

Liite tokig var du nog - iaf ur säkerhetssynpunkt. Men istället fick du uppleva något som är få förunnat. Jag är både skräckslagen och avundsjuk!

 

ylle

20 januari 2009 14:56

Ja M, vem brydde sig om sånt som SÄKERHET när man var ung och stark och odödlig (?) - tssssssssssssss..... Ylle

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...