Igår tyckte jag att det var dags för islänningen Vhiskur att följa med till "tanternas löshoppningsklubb"...  Det skulle nämligen komma två islänningar till, och då kunde vi utan att skämmas alltför mycket låta dem hoppa några låga studshinder... bland alla dessa fantastiska övriga hoppare. Som bekant är ju islänningen inte speciellt lämpad för hoppning, men - det är säkert SUPERNYTTIGT för dem att försöka hålla reda på alla sina fyra ben och komma i ren trav eller galopp. Töltar eller passar man så är det ju svårt att ta sig över ett hinder.....

Gosegossen tyckte att det var jättekul att komma ut och få litet omväxling. Gick på transporten lätt som en dans. Trodde att han kanske skulle få litet negativa vibbar borta vid Marikas lösdrift, han var ju litet medtagen och jagad då i våras när jag hämtade hem honom därifrån, men icke! Med spetsade öron och lätta steg trippade han in i det stora stallet.

Trots att han inte gjort så mycket det senaste året, sitter lydnaden som i en liten ask. Man behöver aldrig mer än viska vad man vill att han ska göra, så gör han det. Vi är så samspelta så att jag nästan får rysningar.  Vid uppvärmningen på sandbanan travade han så fint och rent, och hoppningen gick finemang. Jag hade tyvärr glömt kameran hemma (aj aj usch och fy) men Agneta hade sin med och jag hoppas få någon bild av henne att lägga in här....

Det är fascinerande att se vad duktiga alla hästarna är vid löshoppningen! Den ena islänningen hade aldrig hoppat förut, men lyfte sån fint på benen och verkade snabbt förstå vad det gick ut på. Unge islandsvalacken Tigur har varit med förr och visade att han kunde både galoppera och taxera hur fint som helst. Welsh mountainponnierna Samba och Spjuver är också de veteraner på det här med löshoppning och verkar kunna hoppa hur högt som helst, helt utan ansträngning. Vilka härliga ponnier för små hoppsugna barn att rida så småningom!

Morgankorsningen Isak är en riktig stjärna, hans galopp är helt underbart rytmisk och taktfast, och han hoppade bättre än någonsin. Han har börjat gå på hoppträning varannan vecka med matte Agneta uppsutten, och han visade som vanligt att han är en riktig hopptalang.

Kanske beror hästarnas goda prestationer på att det är en sån trevligt avslappnad stämning, alla hästarna får beröm och alla mattar är SÅ nöjda med sina hästar. Fikastunden efteråt är också den guld värd. När vi fikar får hästarna vila i de stora fina boxarna, och de tar gärna tillfället i akt att kommunicera med varandra genom boxgallren.

Lastningen och hemresan gick lika okomplicerat den, och väl hemma verkade Vhiskur mycket nöjd och travade glatt ner till sina damer för att kolla att allt var OK med dem.  Vad glad jag är i mina hästar!!!

Just nu är hösten gosevarm. Ljumma vindar smeker min panna när jag stiger ut på trappan. Gräset är fortfarande saftigt och smaragdgrönt, även om björklöven gulnat och singlar ner, flertalet just där min bil står, verkar det som när jag ser drivorna vid framrutan.

Men snart nog krispar luften till sig, och vattenpölarna kommer att knastra av morgongammal is när man kliver i dem. Marken blir hård och knölig och det står inte på förrän man längtar efter snö, som gör allt mjukt och fint att kliva i igen....

På lördag ska lilla Rosenfröken på utställning igen. Denna gång blir det till att åka färja och att vara inne i ett litet ridhus, nyttig träning alltihop! Jag har tränat ledning och uppställning och det går hyfsat bra. Men att träna på hemmaplan är ju något helt annat än bortavid! Har också tränat på att touchera damen lite grand med spöet, för att eventuellt på fram någon negativ reaktion som jag kan disciplinera, men nej då, hon ökar bara snällt stegen och gör precis som hon ska...  så vi får väl se hur det går.

Snälla och duktiga exmatten Marie har lovat att vara handler även denna gång, hoppas bara att hon lyckas bekämpa förkylningen, krya på Dig Marie! Vi behöver Dig!

Att en liten ponny

kan vara så mycket

 jag är bedårad!

Den här låten ger mig rysningar genom hela kroppen. Glöm inte att sätta på ljudet!  Och vilka bilder!!!!!!!!!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=rWUmyXknwpc  

Det finns också dagar när man knappt ser handen framför sig. När allt är fuktigt och luften är tjock och ogenomtränglig och stämningen närmar sig Boston-stryparnivå (ja, jag ser för många otäcka filmer, jag vet)

Men ändå - så VACKERT!

Hösten är väl en vidunderligt vacker årstid? Som igår kväll, när solen målade hela vår backe i guldfärger. Jag satt på trappan med Lille Hund och bara njöt. Luften var hög och klar och det var lätt att känna att man lever i NUET....

 Superba hallongrottor...

Till cirka 20 kakor

200 mjukt smör    1 dl strösocker     1 msk vaniljsocker   1 tsk bakpulver

4,5 dl vetemjöl - 270 g       c:a 1 dl hallonsylt, eller valfri sylt

Cirka 20 veckade pappersformar  

Sätt ugnen på 175 grader.

Rör smör, socker, vaniljsocker smidigt.

 Blanda bakpulver+mjöl och arbeta in det i smör- och sockerblandningen. Forma degen till en rulle, c:a 20 cm lång och låt den vila en stund.

Skär rullen i 20 bitar och rulla var och en till runda kulor som läggs i pappersformarna.

Gör en fördjupning i varje kula med mjölad tumme och fyll hålet med cirka en tsk sylt.(man kan ta vilken sylt man vill, jag provade med hjorton- men den blev litet för sliskig för min smak)  Jordgubbe funkade bättre, jag hade nämligen ingen hallonsylt vid tillfället!!!

Grädda kakorna mitt i ugnen 12-15 minuter. De ska EJ få färg!!  OBS

Måste jag PISKA ER varje dag för att ni ska lämna någon kommentar?  Eller be snällt på mina bara knän? Jag vill ju veta vilka ni är. Gud, vad tjatig jag är, det är så att jag tröttnar riktigt ordentligt på mig själv. Så jag avslutar det här inlägget nu och går och gömmer mig ett tag.....