Just nu är hösten gosevarm. Ljumma vindar smeker min panna när jag stiger ut på trappan. Gräset är fortfarande saftigt och smaragdgrönt, även om björklöven gulnat och singlar ner, flertalet just där min bil står, verkar det som när jag ser drivorna vid framrutan.

Men snart nog krispar luften till sig, och vattenpölarna kommer att knastra av morgongammal is när man kliver i dem. Marken blir hård och knölig och det står inte på förrän man längtar efter snö, som gör allt mjukt och fint att kliva i igen....

På lördag ska lilla Rosenfröken på utställning igen. Denna gång blir det till att åka färja och att vara inne i ett litet ridhus, nyttig träning alltihop! Jag har tränat ledning och uppställning och det går hyfsat bra. Men att träna på hemmaplan är ju något helt annat än bortavid! Har också tränat på att touchera damen lite grand med spöet, för att eventuellt på fram någon negativ reaktion som jag kan disciplinera, men nej då, hon ökar bara snällt stegen och gör precis som hon ska...  så vi får väl se hur det går.

Snälla och duktiga exmatten Marie har lovat att vara handler även denna gång, hoppas bara att hon lyckas bekämpa förkylningen, krya på Dig Marie! Vi behöver Dig!