Little red ridinghood, you suré lookin´good...  what big eyes you have.... mmmmm....  kunde vargen sjungit om han fått se lilla Nyponros i sin box. Han skulle bara våga! Närma sig min lilla flock! Då skulle jag stå där bredbent och hota. Ja, jag skulle göra allt för att försvara mina små hästar.

Ibland har jag tänkt på de stackars människorna som får sina hästar skadade av illvilliga människor. Tänk om man kommer ner i hagen och får syn på någon som just håller på...  underligt att det inte sker fler mord då!!! Eller kanske ligger det en del galningar nedgrävda, utan spår... som vi bara inte anar... gärna för mig!

Jag är så glad att vi bor vid slutet av vägen och slipper förbitrafik. Vad oroligt om man har sin hage längs allfartsvägen! Det finns väl alltid människor som har tankar om att STJÄLA HÄSTAR och såna som bara vill skada. Människan är ett underligt djur. Sån tur att man känner så många av den goda sorten!!

Vhiskur demonstrerade med all tydlighet att han var rätt så trött på höstregnet.

Matte kan inte låta bli att pjolta litet med Nyponros som fortfarande är så liten och tunnpälsad..  Inte för att hon inte tål litet regn (eller mycket) -hon är ju en welsh mountainponny! - men hon (och framförallt matte) tycker ändå att det är mysigt att låta henne torka upp litet grand mellan varven och få vila i lugn och ro inne i stallhalmen.....

Igår var ju en lämplig tidpunkt att inviga det nya stallet, när regnet öst ner i några timmar. Vhiskur hade inget att klaga på, tvärtom tyckte han nog att det var litet mysigt att få en ny egen kuppe.... han har ju snackavstånd till tjejerna!

Med strålande solsken, en bedårande vacker morgon och klar luft, för att sedan övergå till ösande hällregn och dimma, ackompanjerad av alla singlande löv som blåste runt i vinden... I´ve got the blues....